Barn som betalar priset

19 feb. 2026

Sveriges regerings migrationspolitik har blivit en kniv som skär rakt genom invandrarfamiljers liv.

När barn som rotat sig i Sverige – som lärt sig språket, fått sina första vänner, drömt sina första framtidsdrömmar här – rycks upp och utvisas, är det inte bara ett administrativt beslut. Det är ett ingrepp i ett barns trygghet, identitet och psykiska hälsa. Det är ett brutalt avbrott i något som borde vara självklart: rätten till barndom.

Bakom varje beslut finns ett barn som inte förstår varför tryggheten plötsligt förvandlas till ovisshet. Ett barn som tvingas lämna sin skola, sina klasskamrater, sitt språk, sina rutiner. Ett barn som kanske redan har upplevt flykt, trauma och förlust – och nu ska göra det igen.

När politiken hårdnar talar man om volymer, incitament och signalvärden. Men barn är inte signalpolitik. Barn är människor med rättigheter.

Sverige har förbundit sig att följa Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag. Där slås fast att barnets bästa ska vara en primär övervägande princip i alla beslut som rör barn. Ändå ser vi gång på gång hur migrationspolitiska avvägningar väger tyngre än barns behov av stabilitet och trygghet.

Detta skär igenom familjer.
Det skär igenom föräldrars förmåga att skydda sina barn.
Det skär igenom barns tillit till vuxenvärlden.

En politik som splittrar

Migrationspolitiken i dagens Sverige skapar inte bara juridiska beslut – den skapar sprickor i familjer, i samhällen och i barns psyken. När barnutvisningar genomförs trots stark anknytning till Sverige, trots skolgång, trots nätverk, sänder det ett budskap: att vissa barns trygghet är förhandlingsbar.

Vi fördömer detta.

Vi fördömer en politik som låter barn bära konsekvenserna av vuxnas beslut.
Vi fördömer en ordning där rädsla och avskräckning väger tyngre än mänsklig värdighet.
Vi fördömer att barns rättigheter urholkas i praktiken, trots att de är inskrivna i lag.

Det handlar inte om ideologi.
Det handlar om mänsklighet.

Ett samhälle mäts inte i hur hårt det kan vara, utan i hur det skyddar sina mest sårbara. När barn utvisas från den enda trygghet de känner till, då är det inte bara en familj som förlorar – det är vi som samhälle som sviker.

Vi vägrar normalisera detta.
Vi vägrar acceptera att barns liv blir brickor i ett politiskt spel.
Och vi kommer fortsätta säga det tydligt:

Barn ska inte betala priset för migrationspolitiken.

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom - Cosmea Kvinna

Sverige 2026, ett mörkt år för barnsäkerhet

15 feb. 2026

När ett barn tvingas packa sitt liv i en plastpåse är det inte bara en resa som påbörjas.
Det är en spricka som slås upp i tilliten. En spricka i tryggheten. En spricka i det samhälle som säger sig värna barnets bästa.

I Sverige 2026 ser vi hur barn – barn som har lärt sig svenska, som har vänner, som går i skolan, som drömmer om framtiden här – utvisas. De rycks upp ur klassrum, från fotbollsplaner, från familjehem och trygghet. De skickas till länder de knappt minns, till osäkerhet, ibland till direkt fara.

Detta är inte värdigt ett land som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter.

Sverige har förbundit sig att följa barnets bästa som en grundläggande princip. Sedan 2020 är FN:s barnkonvention svensk lag. Den slår fast att varje beslut som rör ett barn ska utgå från barnets bästa. Den slår fast att barn har rätt till trygghet, utveckling, utbildning och skydd mot skada.

När barn utvisas till otrygghet – trots anknytning, trots skolgång, trots uppenbar risk för psykisk och fysisk skada – då måste vi våga säga det som det är: då brister vi i vårt ansvar.

Barn är inte migrationsärenden.
Barn är inte statistik.
Barn är inte politiska markörer.

Barn är människor med rättigheter.

Vi vet att utsatthet sätter spår. Vi vet att uppbrott, rädsla och osäkerhet kan skapa livslånga trauman. För barn som redan flytt från krig, våld eller förföljelse innebär ännu en rotlöshet inte bara en administrativ åtgärd – det är en existentiell kris. Det är att än en gång få höra att tryggheten var tillfällig. Att tilliten inte bar.

Det strider mot barnkonventionens anda.
Det skaver mot de mänskliga rättigheternas grund – att varje människa har ett okränkbart värde.

Ett samhälles moraliska kompass mäts i hur det behandlar sina mest sårbara. Om vi accepterar att barnets trygghet väger lättare än politiska signaler, då har vi förlorat något fundamentalt.

B K R O Cosmea står upp för barns rätt till trygghet, stabilitet och framtidstro. Vi vägrar normalisera att barn blir brickor i ett system som prioriterar hårdhet framför humanitet. Vi vägrar vänja oss vid att barn gråter i förvar, att klasskamrater plötsligt försvinner, att lärare står maktlösa inför besked om avvisning.

Det är ovärdigt.
Det är oacceptabelt.
Och det måste få sägas högt.

Vi kräver att barnets bästa inte bara ska nämnas i lagtext – utan genomsyra varje beslut. Vi kräver att barns rätt till skydd och utveckling tas på allvar. Vi kräver att Sverige lever upp till sina åtaganden om mänskliga rättigheter, inte bara i ord utan i handling.

Barn ska inte bära konsekvenserna av vuxnas politiska kompromisser.

De ska bära ryggsäckar fyllda med böcker, drömmar och framtid.
Inte beslut om utvisning.

För varje barn som tvingas lämna sitt hem förlorar vi lite av vår mänsklighet.
Och vi har inte råd att förlora mer.

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom - Cosmea Kvinna

Är detta ett Sverige vi vill ha, som utvisar barn?

15 feb. 2026

När utsatthet formar ett barn – och följer hela livet

9 feb. 2026

Utsatthet hos barn är sällan enkel. Den låter sig inte fångas i en enda kategori eller förklaras med ett enda ord. Den kan vara högljudd eller tyst, synlig eller osynlig. Ibland lämnar den blåmärken som går att se. Ofta lämnar den spår som aldrig syns – men som känns, varje dag, långt upp i vuxen ålder.

Ett barn kan vara utsatt på många sätt samtidigt. Genom fattigdom som krymper barndomen. Genom otrygghet i hemmet där vuxna borde vara skydd men i stället blir en källa till rädsla. Genom våld, försummelse, psykisk ohälsa, missbruk, flykt, sorg eller ensamhet. Genom att behöva vara den starka, den tysta, den duktiga – för att ingen annan orkar.

Barn bär ofta mer än vad vi tror. De anpassar sig. Normaliserar det som gör ont. Lär sig att läsa av stämningar, att inte ta plats, att inte belasta. Många barn i utsatthet är experter på att överleva. Men överlevnad är inte detsamma som att få vara barn.

Det är därför utsatthet kan bli så djupt skadlig. Inte alltid för att den är dramatisk, utan för att den är långvarig. För att den pågår medan hjärnan utvecklas, medan självkänslan formas, medan tilliten till världen borde få slå rot. När tryggheten uteblir lär sig barnet något annat: att världen inte är pålitlig, att relationer är osäkra, att kärlek kan vara villkorad.

De skador som uppstår är inte alltid akuta. De kan vara monumentala just för att de är subtila. Svårigheten att lita på andra. Känslan av att inte höra hemma. En inre stress som aldrig släpper taget. En ständig vaksamhet, även när faran är över. För många följer detta med in i vuxenlivet – som psykisk ohälsa, relationssvårigheter, utanförskap eller självanklagelse.

Det är avgörande att förstå: inget av detta handlar om bristande vilja eller karaktär hos barnet. Det handlar om ansvar. Vuxnas ansvar. Samhällets ansvar. Vårt gemensamma ansvar att se, att agera och att inte vända bort blicken.

På Cosmea Barn och Ungdom finns en djup förståelse för just denna komplexitet. För att utsatthet inte är entydig. För att varje barn bär sin egen berättelse. För att läkning tar tid – och kräver relationer präglade av tålamod, respekt och värme.

Att möta barn i utsatthet är inte att ”rädda” dem. Det är att stå kvar. Att vara en trygg punkt när världen gungar. Att visa, gång på gång, att barnet är värt omsorg, skydd och framtidstro. Det är att erbjuda något många aldrig fått: erfarenheten av att bli tagen på allvar.

Hur vi behandlar barn som har det svårast säger allt om vilket samhälle vi är. När vi investerar i deras trygghet investerar vi inte bara i deras liv – utan i allas vår framtid.

För barn bär inte bara sina sår med sig. Med rätt stöd bär de också en enorm kraft. En kraft att läka. En kraft att växa. En kraft att leva.

B K R O - Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom

När utsatthet blir politik – och ojämlikhet normaliseras

7 feb. 2026

Till dig som är barn eller ung

1 feb. 2026

Det finns många barn och unga som lever i situationer som inte känns trygga.
Det kan handla om våld hemma, att någon blir slagen eller kontrollerad, eller om att det inte finns tillräckligt med pengar till mat, kläder eller fritidsaktiviteter. Ibland syns det inte utåt – men det känns inuti.

Våld är aldrig okej

Våld kan vara att någon slår, knuffar eller tar hårt.
Men det kan också vara ord som sårar, hot, att bli kontrollerad eller att känna sig rädd hemma.

Forskning visar att många barn i Sverige har sett eller upplevt våld i sin familj. Det kan göra att man känner oro, ont i magen, svårt att sova eller svårt att koncentrera sig i skolan. Det är inte ditt fel. Aldrig.

När pengar blir ett problem

En del barn växer upp i familjer där det är ont om pengar.
Det kan betyda att man inte kan följa med på klassresor, inte har samma kläder som andra eller ofta hör vuxna prata om stress och skulder.

Att ha det tufft ekonomiskt kan göra att vuxna mår sämre – och ibland leder det till konflikter eller bråk hemma. Men det är inte barnens ansvar att lösa vuxnas problem.

Om du är utsatt – eller känner någon som är det

Det finns alltid någon som vill lyssna och hjälpa.
Du har rätt att känna dig trygg.

Du kan till exempel:

• prata med en lärare, kurator eller skolsköterska

• ringa eller chatta anonymt med BRIS

• Ringa eller chatta anonymt även med oss på Cosmea Barn och Ungdom

• prata med en annan trygg vuxen du litar på

Att berätta är inte att skvallra.
Det är att ta hand om sig själv!

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom

Barnen i skuggan – de vi inte får glömma

28 jan. 2026

I Sverige pratar vi ofta om trygghet. Om rättigheter. Om barnets bästa. Men samtidigt lever tusentals barn och unga i ett skuggsamhälle – mitt ibland oss – utan att synas, höras eller räknas.

Det är barn som går upp varje morgon med en klump i magen. Barn som lär sig att vara tysta, osynliga och försiktiga. Inte för att de vill, utan för att de måste.

Att leva i skuggsamhället innebär att leva med ständig rädsla. Rädsla för att någon ska knacka på dörren. Rädsla för att föräldrarna ska försvinna. Rädsla för att bli avslöjad i skolan, bland vänner eller på vårdcentralen. Många av dessa barn bär på ett ansvar som inget barn ska behöva bära – att skydda sina föräldrar, sina syskon och sitt eget liv.

De går i skolan men vågar inte drömma om framtiden. Vad är meningen med att planera, när morgondagen är osäker? De lär sig svenska, får vänner, skrattar på rasterna – och lever samtidigt med en ständig inre stress som sällan syns utanpå.

Det som gör mest ont är kanske inte bara rädslan, utan tystnaden. Att deras lidande så ofta hamnar mellan stolarna. De passar inte in i statistiken. De har inga personnummer. De har inga röster i debatten. När vi diskuterar migration, lagar och system glöms barnen lätt bort – reducerade till siffror eller problem, istället för människor.

Men barn är alltid barn. Oavsett papper. Oavsett status. Oavsett gränser.

Barn som lever i skuggsamhället har samma behov som alla andra barn: trygghet, kärlek, utbildning och framtidshopp. När vi blundar för deras verklighet sviker vi inte bara dem – vi sviker våra egna värderingar.

Att se dem kräver mod. Att lyssna kräver empati. Att agera kräver politisk vilja och mänsklig medkänsla. Det börjar med att vi vågar prata om dem. Att vi vägrar acceptera att barn ska behöva leva i rädsla i ett land som kallar sig humant.

De finns här. De lider här. Och de förtjänar att bli sedda – inte som skuggor, utan som barn.

Cosmea Barn och Ungdom

När vuxenvärlden bråkar – och vi barn får betala priset

23 jan. 2026

Vi som är barn och unga växer upp i en tid som känns tung. Det är som om luften omkring oss blivit giftigare att andas – inte bara på grund av klimatet, utan på grund av orden, tonläget och hur människor pratar om varandra. Politiken som förs idag märks inte bara i riksdagen eller på nyheterna. Den letar sig in i våra klassrum, på skolgårdar, i sociala medier och in i våra huvuden.

Det pratas mycket om oss barn och unga, men alldeles för sällan med oss.

När vuxna politiker bråkar, skyller på varandra och pekar ut grupper av människor som problem, så påverkar det hur vi ser på oss själva – och på varandra. Hatet normaliseras. Segregationen växer. Det som sägs högt i debatter upprepas viskande i korridorer, och ibland ropas det rakt ut.

För många av oss har skolan slutat vara en självklar trygg plats. Ord som sårar kastas runt lättare än någonsin. Vissa barn får höra att de inte hör hemma här, att de är ett problem, ett hot eller en belastning. Andra lär sig tidigt att hålla tyst, att inte sticka ut, att inte ta plats. För om man gör det riskerar man att bli hatad, hånad eller osynliggjord.

Det är svårt att känna sig trygg i ett samhälle där vuxna signalerar att vissa människor är mindre värda.
Det är svårt att känna sig sedd när besluten tas över våra huvuden.
Det är svårt att känna sig respekterad när vår framtid används som slagträ i politiska debatter.

Och det är kanske svårast av allt att känna sig hoppfull, när världen omkring oss känns argare, kallare och mer uppdelad för varje år som går.

Många barn och unga bär på oro – för klimatet, för våldet, för framtiden, för sina familjer. Ändå förväntas vi prestera, vara starka och “anpassa oss”. Men hur gör man det i ett samhälle där empati ses som svaghet och där solidaritet allt oftare ifrågasätts?

Vi vill inte ha fler hårda ord.
Vi vill inte vara syndabockar.
Vi vill inte växa upp i ett “vi och dom”-samhälle.

Vi vill bli lyssnade på.

Cosmea barn och ungdom står för något annat. Ett samhälle där barn och unga får vara trygga, där olikheter inte är ett hot utan en styrka. Där vuxna tar ansvar – inte bara för sin politik, utan för tonen de sätter och det samhällsklimat de skapar.

För framtiden är inte abstrakt.
Den är vi.

Och om vuxenvärlden menar allvar med att värna barnens bästa, då måste den börja visa det – i handling, i ord och i respekt.

Cosmea Barn och Ungdom

När världen känns orolig – och hoppet ändå finns kvar

17 jan. 2026

När världen känns orolig – och hoppet ändå finns kvar

Det är många barn och unga som i dag bär på en känsla av rädsla och osäkerhet. Nyheter om krig, våld, klimatförändringar och orättvisor kan kännas tunga, ibland nästan för tunga att bära ensam. Det är helt okej att känna så. Rädsla betyder inte att du är svag – det betyder att du bryr dig.

Världen just nu är orolig. Det finns hot som känns stora och svåra att förstå. Ibland kan det kännas som om vuxna inte har kontroll, som om framtiden är dimmig och oviss. När sådana tankar kommer är det lätt att känna sig liten och maktlös.

Men här är något viktigt att komma ihåg: det finns också mycket gott i världen. Det syns kanske inte alltid i rubrikerna, men det finns där – i människor som hjälper varandra, i vänskap, i mod, i omtanke och i kärlek. Varje dag gör människor val som gör världen lite varmare och lite tryggare.

Vi tror på människans möjlighet att förändra världen till det bättre. Inte ensam, men tillsammans. För förändring händer när vi håller ihop, när vi lyssnar på varandra och när vi väljer att stå upp för det som är rätt. Kollektiv styrka börjar alltid med individer som vågar bry sig.

Och det börjar hos dig.
I hur du bemöter andra.
I hur du talar, lyssnar och visar respekt.

När du möter någon med vänlighet, ökar chansen att du får vänlighet tillbaka. När du visar respekt, bygger du broar. När du väljer kärlek framför hat, hopp framför rädsla – då är du redan en del av förändringen.

Det betyder inte att du aldrig får vara ledsen eller rädd. Det betyder bara att du inte är ensam, och att dina handlingar, hur små de än kan kännas, spelar roll.

Vi i Cosmea Barn och Ungdom vill säga detta till dig:
Du är viktig. Dina känslor räknas. Din röst har betydelse.

Tillsammans kan vi skapa trygghet – steg för steg, hjärta för hjärta.
Och framtiden formas av oss, tillsammans. 💛

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom

Svenska barns och ungdomars mående – en spegling av vår samtid

10 jan. 2026

En undersökande och analytisk krönika

När man ser ut över dagens Sverige slås man av en paradox: aldrig har vi haft bättre materiella förutsättningar, ändå vittnar allt fler barn och unga om oro, stress och psykisk ohälsa. Hur kan det komma sig? Vad säger det om vårt samhälle? Det är frågor vi måste våga ställa oss, även om svaren ibland skaver.

I den digitala tidsåldern har våra barns värld blivit både större och mindre. På sociala medier jämförs prestationer, utseenden och livsstilar dygnet runt. Det är en ständig tävlan om att räcka till, att synas och att duga.

Många ungdomar beskriver en känsla av otillräcklighet, och det är inte svårt att förstå varför när kraven tycks komma från alla håll – skolan, kompisarna, föräldrarna och inte minst från en själv. Samtidigt brottas många familjer med att hinna med vardagens ekorrhjul, vilket gör att samtalen vid köksbordet ibland prioriteras bort.

Vi ser också hur skolans ökade fokus på resultat och betyg kan skapa en press som får långtgående konsekvenser. I jakten på framgång riskerar vi att tappa bort det viktigaste: att våra barn och unga får känna sig trygga, älskade och sedda för dem de är, inte bara för vad de presterar. Det är lätt att fastna i tanken om att lösningen ligger i fler resurser eller nya digitala verktyg, men ibland är det kanske så enkelt – och så svårt – som att vi behöver lyssna mer och döma mindre.

Det är hög tid att vi vågar prata öppet om hur våra barn och ungdomar egentligen mår. Vi måste våga ifrågasätta normer och strukturer som bidrar till stress och utanförskap. Om vi tar deras oro på allvar och faktiskt lyssnar, kan vi tillsammans skapa ett samhälle där unga vågar vara sig själva – och mår bra, på riktigt.

För i slutändan är det inte betygen, prylarna eller antalet följare som räknas, utan hur vi mår innerst inne. Och där har vi vuxna ett stort ansvar att visa vägen.

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom

När barndomen inte är självklar

3 jan. 2026

Vi talar ofta om barn som framtiden. Som löften om det som ska komma, som små frön vi ska vårda tills de växer upp och bär samhället vidare. Ändå är det just barn som så ofta hamnar längst bak i kön — längst bort från beslutsrummen, längst bort från tryggheten, längst bort från den uppmärksamhet som skulle kunna göra skillnad.

Barns utsatthet syns inte alltid. Den bor ibland bakom stängda dörrar, i spruckna relationer, i kylskåp som gapar tomma eller i blickar som tyst har lärt sig att inte be om hjälp. Den finns i skoltoaletter där någon gömmer sig för att slippa rasterna, i klassrum där magont är lika vardagligt som matteprov, och i digitala rum där kränkningar kan följa med hela vägen in i sängen på kvällen.

Vi har lärt oss att tänka att utsatthet är extrem — att den måste vara dramatisk för att räknas. Men utsatthet kan lika gärna vara ensamheten i att växa upp utan någon som orkar lyssna. Att behöva bli vuxen för tidigt. Att ständigt anpassa sig till andras humör, andras brist, andras kamp.

Samhället säger ofta att barn är allas ansvar. Ändå lägger vi mycket av ansvaret på just dem — på deras förmåga att anpassa sig, prestera, inte störa, inte ta plats. Vi talar om "stökiga barn", men mer sällan om stökiga livssituationer. Vi talar om "skolresultat", men inte om trötthet efter en natt där bråk aldrig tog slut. Vi säger att barn måste lära sig motståndskraft — som om det vore rimligt att de ska behöva rusta sig mot det som vuxna borde skydda dem ifrån.

Barn har ingen fackförening. Ingen röst i valurnor. Ingen egen ekonomi. Därför blir deras verklighet beroende av vårt mod att se — och vårt ansvar att agera. Så länge vi accepterar att ett barns mående kan reduceras till en siffra i en rapport, eller en punkt i en budget, riskerar vi att glömma att varje statistikpost är ett liv i miniatyr.

Att värna barn handlar inte bara om trygghetssystem, resurser och lagar — även om de är avgörande. Det handlar också om att våga se barns värld som lika komplex och betydelsefull som vuxnas. Att fråga oss själva vad vi hade önskat som barn, och vad vi önskar för de barn som växer upp nu.

Barndomen ska inte vara en plats man överlever. Den ska vara en plats man får vara människa i — på riktigt.

Cosmea Barn och Ungdom - B K R O Cosmea

Krönika: Ett år av röster som stannat kvar

29 dec. 2025

Det finns ögonblick från 2025 som har fastnat hos mig. Inte som rubriker eller statistik — utan som röster. En hand som darrar när någon vågar berätta. Ett barns blick när det äntligen blir lyssnat på. En ung människa som formulerar sitt hopp, trots allt.

Det är de rösterna jag bär med mig in i 2026.

Under året har jag mött kvinnor som burit mer än någon borde behöva bära. De har kämpat i tystnad, men också i motstånd — mot orättvisor, mot våld, mot den trötthet som kommer av att ständigt behöva förklara varför deras liv är lika mycket värda. Och ändå ser jag något större än smärtan: jag ser en kraft. En solidaritet. En beslutsamhet som vägrar ge upp.

Jag har också mött barn som lärt mig mer om mod än många vuxna. Barn som säger ifrån, som ställer de frågor vi ibland är rädda att formulera. Barn som inte ber om mycket — bara trygghet, närvaro och rätten att få vara just barn. När de talar borde världen stanna upp en stund och lyssna.

Och så finns de unga. De som ofta beskrivs som ”stressade”, ”splittrade” eller ”krävande”. Men jag ser något annat. Jag ser unga som vill förändra, som söker mening, som försöker navigera i en värld som ibland ger dem för lite utrymme och för mycket ansvar. När de berättar om sin oro, sin ilska eller sin dröm om framtiden — då påminns jag om att de inte är framtidens röst. De är nutidens.

2025 har lärt mig att rättigheter aldrig är abstrakta. De sitter i människors liv. I vardagsrum, väntrum, skolor, skyddade boenden, digitala rum och tysta kök sent på kvällen.

Det är där kampen pågår — och det är där hoppet föds.

Inför 2026 bär jag på en önskan.
Att vi vågar göra världen lite varmare.
Att vi tar ansvar innan vi tar ställning.
Att vi lyssnar mer — och snabbare — när någon säger: ”Det här är inte okej.”

Jag hoppas på ett år där kvinnor inte bara överlever, utan får leva.
Där barn inte behöver vara starka i förtid.
Där unga får känna att deras röst inte är en gäst — utan en självklar plats vid bordet.

För förändring börjar inte alltid med stora ord eller stora beslut.
Den börjar ofta i det lilla — i hur vi möter varandra.

Och kanske är det just där, i de små ögonblicken, som 2026 kan bli året då fler får andas lite friare.

Z B S - B K R O Cosmea

Cosmea, En återblick på 2025 och våra önskningar för 2026

29 dec. 2025

- Om motståndskraft, rättigheter och hopp för kvinnor, barn och unga

2025 har varit ett år som både prövat och stärkt oss. Ett år fyllt av framsteg, bakslag och viktiga samtal om de rättigheter som formar våra liv – särskilt för kvinnor, barn och unga. När vi på Cosmea blickar tillbaka ser vi inte bara statistik, beslut och rubriker, utan människors erfarenheter: deras röster, deras mod och deras vardag.

2025 – Ett år av både framsteg och utmaningar

Under året har många organisationer, eldsjälar och aktivister fortsatt arbetet för jämställdhet och barns och ungas trygghet. Vi har sett:

• fler öppna samtal om våld i nära relationer och behovet av starkare skyddssystem

• fortsatt uppmärksamhet kring psykisk hälsa bland unga

• ökande engagemang för att bekämpa ekonomisk utsatthet bland ensamstående mödrar

• ett växande fokus på barns rätt att bli lyssnade på i beslutsprocesser

Samtidigt finns det områden där utvecklingen gått långsammare än vi hoppats. Många kvinnor möter fortfarande hinder i arbetslivet, vårdköer påverkar särskilt redan utsatta grupper, och unga upplever press, otrygghet och brist på inflytande.

2025 har därför påmint oss om att rättigheter aldrig är självspelande. De kräver ansvar, handlingskraft — och uthålligt arbete.

Rösterna som bar året

Det mest hoppfulla vi sett är kraften i gemenskap och organisering.
Kvinnor som vågar berätta sina historier.
Barn och unga som kräver att bli hörda — i skolan, i samhället, i politiken.

Vi har sett nätverk byggas, lokala initiativ växa fram och solidaritet över generationsgränser.
Det visar att förändring inte bara sker i beslutssalar — utan i vardagen, i samtalen, i mötet mellan människor.

✨ Våra önskningar och riktningar inför 2026

När vi nu tar steget in i 2026 bär vi med oss både lärdomar och förhoppningar. För oss handlar kommande år om att fördjupa, stärka och våga drömma större.

För kvinnor

Vi önskar ett 2026 där:

• trygghet och frihet från våld prioriteras på riktigt

• hälsa, vård och ekonomisk trygghet ses som grundläggande rättigheter

• arbetslivets normer förändras, så att omsorgsarbete värderas högre

• kvinnors erfarenheter tas på allvar — i forskning, media och beslutsfattande

Vi vill fortsätta skapa rum där kvinnor kan växa, dela sin berättelse och känna att deras röst räknas.

För barn

Vi önskar ett 2026 där:

• varje barn möts med respekt, trygghet och stabila vuxna

• barns rätt till lek, utbildning och hälsa inte bara skrivs i dokument utan märks i vardagen

• fler vågar agera när ett barn far illa — tidigare, tydligare och tillsammans

Barns rättigheter behöver vara utgångspunkt — inte eftertanke.

För unga

Vi önskar ett 2026 där:

• ungas psykiska hälsa tas på största allvar

• fler forum skapas där unga får påverka beslut som rör deras liv

• unga möts som samhällsbyggare — inte som problem

Att lyssna på unga är inte ”inkludering” — det är demokrati.

Tillsammans framåt

Inför 2026 vill vi fortsätta vara en plats för reflektion, kraft och förändring.
En plats där erfarenheter möts och där idéer blir handling.

Arbetet för rättigheter är långsiktigt.
Det kräver mod, trygghet och samarbete — men också hopp.

Vi går in i det nya året med övertygelsen att varje röst spelar roll, varje handling gör skillnad och varje människas värdighet är ovärderlig.

Tack till alla som stått med oss under 2025 — låt oss fortsätta forma framtiden tillsammans.

B K R O Cosmea

✨ Mellandagarna – tid för andrum, eftertanke och nya krafter

28 dec. 2025

Nu är vi mitt i mellandagarna – dagarna mellan jul och nyår när allt går lite långsammare. Ljusstakarna står fortfarande i fönstren, rester av julgodis finns kvar i burkarna, och dagarna kan kännas både lugna, långa och lite stilla.

För vissa är mellandagarna mysiga. Det finns tid att sova lite längre, spela spel, titta på filmer, träffa vänner eller bara slappa i pyjamas hela dagen. För andra kan det kännas tomt, ensamt eller förvirrande när allt plötsligt blir så tyst efter julen. Oavsett hur du känner är dina känslor okej — här på Cosmea vet vi att alla upplever den här tiden på sitt eget sätt.

🌿 En chans att andas ut
Mellandagarna kan få vara som en mjuk paus. En tid att hämta kraft, lyssna på sig själv och göra saker som får kroppen och hjärtat att må bra:
✨ ta en promenad i vinterluften
✨ prata med någon du tycker om
✨ rita, skriva, spela musik — eller bara vila

💛 Det är okej att känna olika saker
Kanske blev julen inte som du hoppats. Kanske saknar du någon. Kanske känner du både glädje och oro inför det nya året. Allt får finnas. Du behöver inte vara stark eller glad hela tiden.

Här på Cosmea finns vi, även i mellandagarna. Du får vara precis som du är — med alla dina tankar och känslor.

🌟 Blicka försiktigt framåt
Snart börjar ett nytt år, men du behöver inte ha alla svar redan nu. Du kan ta ett steg i taget, i din egen takt. Ibland räcker det med en liten tanke: Vad skulle göra morgondagen lite snällare mot mig?

Från oss på Cosmea önskar vi dig lugna mellandagar, varma stunder och hopp om ett fint kommande år.
Du är viktig. Du räcker. Och du är inte ensam. ✨

God Jul önskar Cosmea

24 dec. 2025

Kära du,

När julens stilla ljus sprider värme i vintermörkret vill vi på Cosmea skicka dig en innerlig hälsning fylld av omtanke och tacksamhet. Tack för att du är en del av vår värld – det betyder mer än ord kan säga.

Vi hoppas att julen får ge dig ro, glädje och tid för det som verkligen betyder något. Må det nya året bära med sig hopp, inspiration och många vackra ögonblick.

Med värme och julkärlek,
Cosmea ✨🎄