När vuxenvärlden bråkar – och vi barn får betala priset

Vi som är barn och unga växer upp i en tid som känns tung. Det är som om luften omkring oss blivit giftigare att andas – inte bara på grund av klimatet, utan på grund av orden, tonläget och hur människor pratar om varandra. Politiken som förs idag märks inte bara i riksdagen eller på nyheterna. Den letar sig in i våra klassrum, på skolgårdar, i sociala medier och in i våra huvuden.

Det pratas mycket om oss barn och unga, men alldeles för sällan med oss.

När vuxna politiker bråkar, skyller på varandra och pekar ut grupper av människor som problem, så påverkar det hur vi ser på oss själva – och på varandra. Hatet normaliseras. Segregationen växer. Det som sägs högt i debatter upprepas viskande i korridorer, och ibland ropas det rakt ut.

För många av oss har skolan slutat vara en självklar trygg plats. Ord som sårar kastas runt lättare än någonsin. Vissa barn får höra att de inte hör hemma här, att de är ett problem, ett hot eller en belastning. Andra lär sig tidigt att hålla tyst, att inte sticka ut, att inte ta plats. För om man gör det riskerar man att bli hatad, hånad eller osynliggjord.

Det är svårt att känna sig trygg i ett samhälle där vuxna signalerar att vissa människor är mindre värda.
Det är svårt att känna sig sedd när besluten tas över våra huvuden.
Det är svårt att känna sig respekterad när vår framtid används som slagträ i politiska debatter.

Och det är kanske svårast av allt att känna sig hoppfull, när världen omkring oss känns argare, kallare och mer uppdelad för varje år som går.

Många barn och unga bär på oro – för klimatet, för våldet, för framtiden, för sina familjer. Ändå förväntas vi prestera, vara starka och “anpassa oss”. Men hur gör man det i ett samhälle där empati ses som svaghet och där solidaritet allt oftare ifrågasätts?

Vi vill inte ha fler hårda ord.
Vi vill inte vara syndabockar.
Vi vill inte växa upp i ett “vi och dom”-samhälle.

Vi vill bli lyssnade på.

Cosmea barn och ungdom står för något annat. Ett samhälle där barn och unga får vara trygga, där olikheter inte är ett hot utan en styrka. Där vuxna tar ansvar – inte bara för sin politik, utan för tonen de sätter och det samhällsklimat de skapar.

För framtiden är inte abstrakt.
Den är vi.

Och om vuxenvärlden menar allvar med att värna barnens bästa, då måste den börja visa det – i handling, i ord och i respekt.

Cosmea Barn och Ungdom

Andra inlägg

• Till dig som är barn eller ung
• Barnen i skuggan – de vi inte får glömma
• När världen känns orolig – och hoppet ändå finns kvar
• Svenska barns och ungdomars mående – en spegling av vår samtid
• När barndomen inte är självklar
• Krönika: Ett år av röster som stannat kvar
• Cosmea, En återblick på 2025 och våra önskningar för 2026
• ✨ Mellandagarna – tid för andrum, eftertanke och nya krafter
• God Jul önskar Cosmea