När högtiden förvärrar det som redan gör ont

15 dec. 2025

Jul och nyår omges av berättelser om gemenskap, glädje och nystart. Men parallellt med detta pågår en annan verklighet – en som varje år återkommer med skrämmande regelbundenhet. För många människor innebär storhelgerna inte vila och trygghet, utan en period där redan existerande problem fördjupas och ibland slår över i tragedi.

Våld i nära relationer eskalerar

Statistik och erfarenhet från polis, socialtjänst och kvinnojourer visar att våld i nära relationer ofta ökar under storhelger. Flera faktorer samverkar: mer tid i hemmet, ökad alkoholkonsumtion, ekonomisk stress och starka emotionella förväntningar. När konflikter inte längre går att undvika, och när flyktvägar – arbete, skola, vardagsrutiner – försvinner, ökar risken för både psykiskt och fysiskt våld.

För kvinnor och barn som redan lever i utsatthet kan julen bli en instängd tid. Stängda mottagningar, reducerad tillgång till stöd och rädslan för att ”förstöra helgen” gör att många uthärdar mer än de borde behöva.

Barnen som tystnar

Barn är ofta de mest osynliga offren under storhelgerna. De bevittnar bråk, hot, våld och missbruk – men saknar språk, makt och möjlighet att ta sig därifrån. När vuxenvärlden sviktar blir barnets strategi ofta att bli osynligt, anpassningsbart och tyst.

Julen, som borde vara trygg, kan i stället förstärka känslan av skuld: Varför är vår familj inte som andras? Många barn bär dessa minnen långt in i vuxenlivet.

Missbruk och alkoholrelaterade dödsfall

Jul- och nyårshelgerna är starkt förknippade med alkohol. För personer med beroendeproblematik innebär detta en högriskperiod. Återfall, överdoser, olyckor och våld är vanligare när tillgängligheten och det sociala trycket att dricka ökar.

Samtidigt påverkas anhöriga – särskilt barn – som tvingas ta ansvar långt över sin ålder. Alkoholens konsekvenser stannar sällan hos den som dricker.

Ensamhet och psykisk ohälsa

Högtiderna kan också fördjupa ensamhet. För den som saknar familj, nyligen förlorat någon, lever i konflikt eller psykisk ohälsa blir kontrasten mellan idealbilden av julen och den egna verkligheten smärtsam.

Vården rapporterar ofta om ökad psykisk ohälsa under och efter helgerna. Självskadebeteende, suicidtankar och akuta kriser når ibland sin kulmen just när omvärlden förväntar sig lycka.

Samhällets begränsningar under helg

Samtidigt som behoven ökar, minskar tillgängligheten. Myndigheter, vårdinstanser och stödverksamheter går på jour- eller helgbemanning. För den som behöver hjälp kan tröskeln kännas oöverstiglig – både praktiskt och emotionellt.

En högtid som kräver ansvar, inte förnekelse

Det är viktigt att förstå att tragedierna inte orsakas av julen. De finns redan där. Men högtiden fungerar som en förstärkare – av stress, av ensamhet, av våld och av ohälsa.

Att tala om detta är inte att ta ifrån någon glädjen i julen. Det är att bredda bilden. Att erkänna att samtidigt som vissa firar, kämpar andra för att överleva helgen.

Och det är först när vi ser hela verkligheten som vi kan ta ansvar – som medmänniskor, yrkesverksamma och samhälle.

Ingen ska behöva bära sina mörkaste stunder i tystnad, bara för att kalendern säger helg.

B K R O Cosmea

Lucias historia - Från helgonlegend till svensk tradition

13 dec. 2025

Luciafirandet är i dag en av Sveriges mest älskade traditioner, men dess rötter sträcker sig långt bort i både kristen historia och nordisk folktro. Det vi i dag upplever som ett stämningsfullt ljusfirande är resultatet av flera traditioner som vuxit samman genom århundradena.

Sankta Lucia – martyr och helgon

Den historiska Lucia levde i Syrakusa på Sicilien under början av 300-talet e.Kr., en tid då kristna ofta förföljdes i Romarriket. Enligt legenden hade Lucia lovat sitt liv åt Gud och vägrade gifta sig, trots familjens och samhällets krav. När hon angavs som kristen dömdes hon till döden.

Berättelserna om Lucia har många variationer, men gemensamt är bilden av hennes orubbliga tro och mod. Hon blev ett helgon, och hennes minnesdag fastställdes till den 13 december. Namnet Lucia kommer från latinets lux – ljus – vilket senare fick stor symbolisk betydelse.

Den längsta natten

I Norden hade den 13 december en särskild roll redan före kristendomens intåg. Enligt den julianska kalendern inföll vintersolståndet kring detta datum, vilket gjorde natten till årets längsta. I folktron ansågs detta vara en farlig tid då övernaturliga krafter var i rörelse. Man skyddade sig med ljus, eld och vaknätter.

I bondesamhället markerade Lucianatten även början på en intensiv period av arbete inför julen. Det var vanligt att man steg upp tidigt, åt ordentligt och såg till att både människor och djur hade det bra inför vintern.

Luciatraditionen växer fram i Sverige

Den svenska Luciatraditionen tog form under 1700- och 1800-talet, främst i västra Sverige. Där förekom bruket att en vitklädd kvinna, kallad Lucia, väckte hushållet på morgonen med ljus och mat. Hon sågs som en symbol för både ljus och omtanke.

Under början av 1900-talet spreds traditionen över hela landet, mycket tack vare tidningar, skolor och föreningar. Luciatåg med sång, stjärngossar, tärnor och senare även tomtar och pepparkaksgubbar blev allt vanligare. Sångerna som sjungs i dag har ofta melodier med rötter i Italien och 1800-talets Europa.

Lucia i dag

I dag är Luciafirandet främst ett kulturellt och folkligt firande, snarare än ett religiöst. Det handlar om ljus i mörkret, gemenskap och tradition. Samtidigt bär firandet fortfarande spår av sin långa historia – från helgonlegend och medeltida folktro till modern svensk kultur.

Lucia är ett levande exempel på hur traditioner förändras, men ändå behåller sin kärna: hopp, ljus och mänsklig värme i årets mörkaste tid.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

 

En hälsning från B K R O Cosmea

5 dec. 2025

Julen beskrivs ofta som en tid av värme, gemenskap och stillhet. Men vi på B K R O Cosmea vet att verkligheten för många kvinnor, barn och unga är en helt annan. I skuggan av förväntningar, traditioner och högtidens tryck växer en utsatthet som sällan syns utåt – men som känns djupt inombords för dem som drabbas.

Storhelgerna blir ofta en prövning. Relationer som redan är ansträngda spänns till bristningsgränsen. Ekonomiska bekymmer, ensamhet och stress lägger sig som ett extra lager över allt. När alkoholen kommer in i bilden ökar riskerna dramatiskt. Det är då gränser överskrids, konflikter eskalerar, och tryggheten i hemmet snabbt förvandlas till otrygghet.

Det är kvinnorna som ofta får bära det tyngsta ansvaret. De som försöker hålla samman stämningen, skydda barnen, hålla friden – samtidigt som de själva kanske känner sig allra mest utsatta. Under storhelgerna blir det också svårare att be om hjälp. Många skäms, många vill “inte störa”, många hoppas att allt ska lösa sig efter helgen. Men tystnaden hjälper ingen.

Barnen märker allt – även när vi vuxna tror att de inte gör det. De ser blickarna, hör tonfallen, känner hur luften förändras innan orden ens uttalats. De väntar, lyssnar, håller andan. De försöker skydda sig själva och ibland sina syskon. För många barn är julafton inte glädje – utan ett gå-på-tå-maraton där minsta felsteg kan få konsekvenser.

De unga som växer upp i den här miljön bär ofta en tung ryggsäck av ansvar, oro och skam. De vet mer än de vågar säga. De känner mer än de får uttrycka. Och de längtar efter att någon ska se dem – på riktigt.

På B K R O Cosmea arbetar vi för att ge dessa kvinnor och barn en röst, ett stöd, ett andrum. Vi vill påminna om att ingen ska behöva vara ensam i sin rädsla, särskilt inte under storhelgerna när utsattheten ökar. Vi vill att fler vågar fråga, vågar se och vågar agera. För ibland räcker det med en liten handling, en enkel fråga eller en öppen famn för att bryta en ond cirkel.

Julen ska vara en tid av ljus, trygghet och värme. Men för att det ska bli verklighet för alla måste vi våga titta bakom fasaderna. Vi måste våga tala om det som gör ont – även när det stör glansbilden av “den perfekta julen”.

Låt oss tillsammans bära ljuset dit där mörkret är som djupast.
Låt oss vara den trygghet som så många saknar.
Låt oss stå upp för varje kvinna, varje barn, varje ung människa – inte bara under helgerna, utan varje dag.

B K R O Cosmea – för barnets och kvinnans rätt till trygghet, värdighet och livsutrymme.

Adventstid

26 nov. 2025

Adventstiden bär med sig ljus och förväntan, men den påminner oss också om något annat: att julen inte alltid är enkel. För många är den en tid då ekonomiska bekymmer blir extra tydliga, då reklamer och förväntningar skaver mot verkligheten. Fattigdom och ensamhet finns mitt bland glittrande ljus och fulla butiker, och det kan göra december till en prövande månad.

Men just därför kan adventens stilla stunder betyda så mycket. I skenet från ett enkelt ljus, i tystnaden en tidig morgon eller i en varm kopp te efter en lång dag, finns ett lugn som inte kostar något. Det är som om advent försöker viska till oss att vi får andas, att vi inte behöver bära allt på en gång.

För i grunden handlar julen inte om stora paket eller perfekta festligheter. Den handlar om kärlek, omtanke och närhet – värden som inte mäts i pengar och som inte behöver vara pråliga för att vara äkta. När vi vågar släppa taget om det materiella, om kraven och jämförelserna, kan vi hitta tillbaka till kärnan: gemenskapen, värmen och vilan.

Adventstiden får bli en påminnelse om detta. Ett mjukt ljus i mörkret som säger att det viktigaste inte glöms bort, även när världen runt oss stressar. Det räcker ibland med ett vänligt ord, en omtänksam gest eller en stund av stillhet för att lyfta både oss själva och någon annan.

I adventens ro finns hoppet – om en jul där hjärtat får gå före allt annat.

B K R O Cosmea

“När julen känns orättvis”

25 nov. 2025

Julen brukar vara en tid med ljus, god mat och presenter. Men för några barn kan julen kännas svår. Det kan bero på att pengarna hemma inte räcker till allt som andra verkar ha.

När pengar inte räcker

Vissa familjer har svårt att köpa julmat, pynt eller presenter. Det är inte någons fel. Ibland är det så att hyran kostar mycket, maten blivit dyrare eller att någon i familjen inte får jobba så mycket som de vill.

Barn märker mer än vuxna tror

Du kanske märker att mamma eller pappa är oroliga. De kanske säger att ni inte kan köpa allt ni vill. Du kanske hör dina kompisar prata om dyra presenter eller resor, och det får dig att känna dig annorlunda.

Men det betyder inte att du är mindre värd.
Det betyder bara att alla familjer har olika mycket pengar – och det har ingenting att göra med hur bra du är eller hur mycket du förtjänar.

Det är aldrig barnets ansvar

Det är de vuxnas jobb att fixa pengar och planera, inte barnens. Och det är politikernas jobb att se till att alla barn i landet har det bra, oavsett hur mycket deras föräldrar tjänar.

Du har rätt att må bra

Det är okej att känna sig ledsen, arg eller orättvist behandlad. Det är bra att prata med någon du litar på – en vän, en lärare, en släkting, eller någon annan trygg vuxen.

Du är viktig.
Du är värdefull.
Och du förtjänar en fin jul, oavsett hur mycket pengar din familj har.

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom

“När julens ljus inte når alla”

25 nov. 2025

När julen glimmar och plånboken ekar tom: En berättelse om växande fattigdom i Sverige

25 nov. 2025

 

1. Ett snötäckt land där skillnaderna märks tydligast i december

Det är ofta först när adventsljusen tänds och butikerna fylls av röda band och doften av apelsin och kanel som många familjer på allvar känner trycket över bröstet. Julens budskap om värme och gemenskap krockar med den egna ekonomiska verkligheten: spruckna vinterkängor, extra dyra elräkningar, önskelistor som blir till tysta kompromisser mellan barnens drömmar och föräldrarnas oro.

I Sverige – ett land som länge har byggt sin självbild kring trygghet och små ekonomiska klyftor – har fattigdomen sakta men märkbart krupit fram. Den syns i matkassar från frivilligorganisationer, i tomma kylskåp veckan innan lönen, i hyreshöjningar som tvingar familjer att välja mellan mat och medicin.

För dem med redan ansträngd ekonomi blir julhelgen inte bara en högtid, utan en psykologisk prövning.

---

2. Den emotionella verkligheten: Skam, oro och tystnad

Fattigdom i ett välfärdsland är ofta tyst. Människor är rädda att uppfattas som misslyckade i ett samhälle där ansvar för ekonomin ofta läggs på individen. Psykologiskt skapar det en skamspiral:

• Man jämför sig med andras jular.

• Man undviker sociala sammanhang där kostnader uppstår.

• Barnens förväntningar förstärker föräldrarnas känsla av otillräcklighet.

• Stressen blir kronisk, påverkar sömn, självkänsla och hälsa.

Under december ökar stressnivåerna ytterligare. Många beskriver en känsla av att ”hela samhället visar upp vad man borde ha råd med, vad man borde köpa, hur lyckligt det borde vara”. Reklam, julkalendrar, skolaktiviteter – alla bär de spår av normer kring överflöd.

För personer som lever på marginalen blir varje glittrande skyltfönster en påminnelse om det man inte kan ge sina barn.

---

3. Barnens jul: Drömmar som inte får plats i hemmets budget

Barn växer upp i samma ekonomiska verklighet som sina föräldrar, men deras perspektiv är annorlunda: mindre rationellt, mer känslostyrt och ofta präglat av att vilja ”vara som alla andra”.

I samtal med barn från familjer med svag ekonomi återkommer tre teman:

1. Rädsla för att sticka ut

Barn undviker att berätta att de inte haft råd att köpa något till klassens julklappsspel, att deras kläder är från en fritidsgård eller att de inte ska resa bort på lovet.

2. Överansvar

Många barn ”läser” sina föräldrars stress och börjar självcensurera sina önskningar:

”Jag vill inte att mamma ska bli ledsen, så jag önskar mig bara något litet.”

Detta är en form av parentifiering, där barn tar ansvar som egentligen tillhör vuxna.

3. Socialt utanförskap

Julen förstärker skillnader som annars kanske inte syns så tydligt. Klasskamrater visar upp dyra presenter, berättar om skidresor, mellandagsrean, upplevelser. Barn som saknar dessa möjligheter drar sig ofta undan.

Den psykologiska effekten

Forskning visar att barn som växer upp i ekonomisk stress löper större risk att utveckla:

• lägre tillit till samhället,

• högre nivåer av oro och skam,

• svagare framtidstro,

• svårigheter att delta i skolan socialt.

Över tid påverkar det deras möjligheter i livet – fattigdomen blir inte bara en ekonomisk fråga, utan en utbildningsfråga, hälsoklyfta och livschansfråga.

---

4. Det undersökande perspektivet: Varför ökar fattigdomen i Sverige?

Fattigdomens ökning i Sverige beror inte på en enskild faktor utan på en väv av politiska beslut, ekonomiska förändringar och samhällstrender som tillsammans pressat främst låginkomsttagare, ensamstående, arbetslösa, sjuka och nyanlända.

Några centrala orsaker:

A. Förändringar i välfärdssystemen

Under flera decennier har nivåerna i:

• sjukförsäkring,

• a-kassa,

• socialförsäkringar,

• bostadsbidrag

inte följt kostnadsutvecklingen i samhället. Detta innebär att personer som faller ur arbetsmarknaden faller hårdare idag än på 1990-talet eller tidigt 2000-tal.

B. Stigande boendekostnader

Hyreshöjningar, bostadsbrist och minskat byggande av billiga bostäder leder till att boendet tar allt större del av inkomsten – särskilt för ensamstående och barnfamiljer.

C. Ett mer polariserat arbetsliv

Lågbetalda arbeten har blivit fler, ofta med:

• osäkra anställningar,

• oregelbundna inkomster,

• oförutsägbar arbetstid.

Människor med otrygg ekonomi har svårt att lägga undan pengar, vilket gör dem mer sårbara för prisökningar.

D. Skattesänkningar och prioriteringar

Politiska val kring skatter och användningen av offentliga medel har under lång tid skiftat fokus från generella välfärdssatsningar. När skattesystemet blir mindre omfördelande växer klyftorna.

Detta är inte knutet till något enskilt parti, utan speglar en bred trend av:

• marknadsorientering,

• effektiviseringskrav,

• ökad privatisering inom vissa sektorer.

E. Prisökningar och inflation

De senaste årens stigande priser på mat, el och räntor har slagit hårdast mot dem som redan lever på marginalen.

Samtidigt har lönerna inte ökat i samma takt.

---

5. Psykologisk fördjupning: Vad händer i ett samhälle när fattigdomen växer?

När många människor känner ekonomisk otrygghet påverkas samhällets psykologi i stort:

1. Tilliten minskar

Svensk tillit – länge en styrka – eroderar när människor känner sig övergivna av systemet.

2. Stressen ökar på befolkningsnivå

Ekonomisk osäkerhet är en av de starkaste drivkrafterna bakom:

• depression,

• ångest,

• kronisk stress.

Detta påverkar arbetsförmåga, skolresultat och familjerelationer.

3. Vi-känslan försvagas

När människor upplever att klyftorna ökar blir det svårare att identifiera sig med varandra. Det skapar politisk polarisering, misstro och social splittring.

4. Barn internaliserar samhällets normer

Barn som växer upp i fattigdom under en tid då samhällsidealet är individuell framgång utvecklar ofta en känsla av att ”felet ligger hos mig”, trots att orsakerna är strukturella.

---

6. Ett land i behov av nya berättelser – och nya prioriteringar

Julen avslöjar något fundamentalt om Sverige: att vår självbild som ett jämlikt land kanske inte riktigt stämmer längre.

Men den visar också något annat: viljan att hjälpa. Matbanker, insamlingsorganisationer, kyrkor och frivilliga gör enorma insatser.

Det räcker dock inte med ideella lösningar. Fattigdomen som växer i Sverige är resultatet av politiska val, och den kan också förändras genom politiska val:

• Starkare socialförsäkringar

• Bättre stöd till ensamstående föräldrar

• Byggande av prisvärda bostäder

• Insatser för tryggare arbetsvillkor

• Större fokus på barnfattigdom som samhällsproblem

Att minska fattigdomen handlar i slutändan om vilken typ av samhälle Sverige vill vara – ett där skillnader accepteras som naturgivna, eller ett där ekonomisk trygghet ses som en grundläggande del av medborgarskapet.

---

7. Och mitt i detta: Barnens röster

Barn uttrycker det ofta med störst klarhet. En pojke i mellanstadiet sa en gång i en intervju:

”Julen är fin, men jag önskar att den inte kostade så mycket.”

Det är kanske där kärnan finns. Fattigdomen i Sverige är inte bara ett ekonomiskt problem, utan ett mänskligt – ett som påverkar barns framtid, föräldrars självkänsla och samhällets sammanhållning.

Och kanske är det just runt jul som vi tydligast ser hur viktigt det är att ingen lämnas utanför.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

Julen i skuggan av brist – en berättelse om den växande fattigdomen i Sverige

25 nov. 2025

Fattigdom i det tysta

24 nov. 2025

När mörkret faller tidigare än ljuset kommer: Om nyfattigdomens osynliga ensamhet

18 nov. 2025

Det är något med november och december. De månaderna går liksom rakt in i hjärtat — på gott och ont.
Ljuset försvinner, reklamen blir mer påträngande, och hela samhället verkar anta att alla har råd med värme, generositet och gemenskap. Som om feststämningen är universell. Som om ingen står utanför.

Men det gör många.

Fler än vi tror.

Och kanske fler än som vågar säga det högt.

Nyfattigdomen – en skugga bakom vardagen

Det talas om ”den nya fattigdomen”. Den som inte alltid syns utåt, den som döljs i snygga ytterkläder, ett tränat leende eller en social medieprofil som inte berättar hela sanningen.

Det är den som drabbar människor som har jobb men inte längre råd.
Den som tvingar föräldrar att prioritera barnens skor framför sina egna vinterjackor.
Den som gör att matlådan till jobbet består av det som blev billigast, inte det som mättar hjärtat.
Den som gör att en inbjudan till ”julmys” väcker stress istället för glädje — för vem har råd med värdskap när hyran äter upp allt?

För många blir högtiden inte en tid av gemenskap.
Den blir en tid av påminnelser.
Om brist.
Om otillräcklighet.
Om att inte riktigt höra till.

Utanförskapet som biter sig fast i mörkret

Det finns utanförskap som är tyst.
Det skriker inte. Det gråter inte högt.
Det bara… drar sig tillbaka.

I november och december syns det extra tydligt:

• Människor som undviker att gå på stan för att slippa se sådant de inte kan köpa.

• Människor som sitter kvar lite längre på jobbet för att hemmet är kallare än kontoret.

• Människor som väljer ensamhet för att de skäms över sin situation.

Många bär på en känsla av att världen går vidare utan dem.
Att de förväntas delta i något som deras verklighet inte längre rymmer.

Det är inte bara ekonomin som gör ont.
Det är känslan av att stå vid sidan av en fest man aldrig blev inbjuden till.

Men ingen borde behöva skämmas för att livet är tungt

Vi pratar sällan om det.
Om hur snabbt livet kan skifta från tryggt till skört.
Om hur nära många lever gränsen till att inte få det att gå ihop.
Om hur modigt det är att fortsätta, dag efter dag, när allt skaver.

Sanningen är:
Nyfattigdom är inte ett personligt misslyckande.
Det är ett samhälleligt.

Och den som kämpar i det dolda är inte svag — tvärtom.
Det krävs enorm styrka att bära en verklighet som inte passar in i glansiga julkataloger.

Hur vi möter varandra spelar roll

När mörkret ligger tungt och reklamen ropar om överflöd, kan en liten gest betyda mer än vi tror:

• En varm blick istället för att titta bort.

• En enkel inbjudan som inte kostar pengar.

• Ett samtal där man vågar fråga hur någon egentligen mår.

• En påminnelse om att värde inte mäts i inköp, utan i närvaro.

Vi kan inte lösa allas problem.
Men vi kan lindra ensamheten.
Vi kan bryta skammen.
Vi kan göra det svåra lite mindre ensamt.

Och kanske är det också där hoppet börjar

I november och december syns sprickorna i samhället tydligare.
Men det är också genom sprickorna ljuset kan leta sig in.

Vi kan välja att se.
Vi kan välja att lyssna.
Vi kan välja att vara medmänniskor i en tid som annars lätt gör oss till åskådare.

För ingen — absolut ingen — ska behöva möta mörkret ensam.

B K R O Cosmea

När mörkret blir dyrt

11 nov. 2025

Det är något särskilt med november och december. Ljusslingor tänds i varje fönster, reklamen glittrar, gatorna fylls av människor med påsar, förväntan och stress. Det pratas om “magin i julen” – om värme, gemenskap, doften av pepparkakor och paket som glittrar under granen.

Men för den som inte har råd, blir den här tiden inte magisk. Den blir tung.
Varje skyltfönster, varje julfilm, varje leende reklamfamilj blir en påminnelse om vad man inte kan ge, inte köpa, inte vara en del av.

När andra skriver önskelistor, räknar man själv mynten på kontot och försöker lista ut hur man ska få ihop till hyra, el och något litet på julbordet.
Julklappar blir en lyx man inte ens vågar drömma om. I stället kommer skammen – den tysta, kvävande känslan av att inte räcka till. Att ens värde mäts i vad man inte kan ge.

Det är märkligt, hur samhället kan tala så högt om kärlek och medmänsklighet, samtidigt som så många lämnas utanför.
I mörkret som faller tidigt i november lyser lamporna i andras hem som små hånfulla stjärnor – vackra, men oåtkomliga.

Men fattigdom handlar inte bara om pengar. Den handlar om känslan av att stå på utsidan, om att förlora värdigheten i små, tysta steg. Den handlar om att bita ihop när barnet frågar om tomten kommer i år, och du inte vet vad du ska svara.

Ändå finns där något trots allt – en envis låga, en styrka i det enkla. En kopp varm choklad som delas mellan två händer, ett skratt vid ett slitet bord, en promenad i snön när världen för en stund känns stilla.
För där, i det lilla, finns fortfarande något äkta. Något som inte går att köpa.

Kanske är det just i bristen som man förstår vad värme egentligen betyder.
Kanske är det i mörkret man ser det sanna ljuset – inte det som blinkar i butikerna, utan det som tänds i människors hjärtan när de ser varandra, på riktigt.

B K R O Cosmea

Tystnaden i November

4 nov. 2025

Det sägs att november är en månad av väntan.
Men för många är det inte väntan på ljus – det är väntan på att allt ska ta slut. På att månaden, fakturorna, kraven, kylan, reklamen och skammen ska ta slut.

I skyltfönstren glittrar redan julen.
Barnen i reklamerna skrattar i stickade tröjor, familjerna samlas kring överdådiga bord. Samtidigt sitter tusentals mammor vid köksbord med ångest i magen och ett block fullt av siffror som inte går ihop. De räknar kronor som försvinner innan de hunnit andas. De räknar dagar till nästa barnbidrag, till nästa månad, till något som kanske känns lite lättare.

Och så kommer Black Friday.
Och sen Cyber Monday.
Och sen ”julrea hela december”.
En månad av köpfest som för vissa är en lek – och för andra ett slag i magen.
För varje blinkande annons påminner: du har inte råd, du räcker inte till, du kan inte ge dina barn det andra får.

I sociala medier fylls flödena av paket, pynt, resor och middagar.
Men fattigdom är tyst. Den syns inte i bilderna. Den finns i barn som säger att de inte vill skriva önskelista för att “tomten ändå inte kommer hit”. Den finns i unga som ljuger om varför de inte följer med på fika eller klassfest. Den finns i kvinnor som hoppar över måltider för att barnen ska få lite extra.

Det finns en särskild sorts smärta i att leva i fattigdom i ett samhälle som aldrig låter dig glömma vad du inte har. Det är inte bara bristen på pengar – det är bristen på utrymme, på andrum, på värdighet. Det är att känna sig utanför världen, trots att man står mitt i den.

Julen borde vara en tid av värme och närhet, inte av skuld och skam.
Men så länge konsumtionen är måttstocken för kärlek, kommer många känna sig misslyckade – trots att de gör allt, trots att de bär hela familjer på sina axlar.

Och ändå, mitt i allt det mörka, finns något oförstörbart.
Det finns mödrar som trollar fram julkänsla ur nästan ingenting.
Det finns unga som hittar styrka i varandra, som vågar prata om skammen, som vägrar låta den äta upp dem.
Det finns solidaritet, gemenskap och motstånd i varje människa som vägrar tro att värde mäts i pengar.

När världen ropar “köp mer”, kan det vara en revolution att säga: jag har nog.
När reklamen skriker “du måste”, kan det vara en form av kärlek att säga: jag räcker som jag är.

Och kanske, bara kanske, är det just där – i den tysta vardagen, i det delade motståndet – som den verkliga julens mening fortfarande bor.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Eftertanke: Vad betyder julen – egentligen?

Jag tänker ofta på det där – hur vi mäter värde.
Hur världen omkring oss har lärt oss att kärlek går att köpa, att lycka finns i leveransdatum och att omtanke kommer inslagen i glänsande papper.
Men de som lever i fattigdom vet en annan sanning: att värme inte handlar om pengar, utan om människor.

När man själv har haft dagar då elräkningen kändes som en dom, när man stått i matkön med tårarna bakom ögonlocken, då ser man världen med andra ögon. Då vet man hur mycket ett leende, en påse mat, en oväntad hand på axeln kan betyda.

Och kanske är det just nu – i konsumtionssäsongens mest högljudda tid – vi behöver påminna oss om stillheten.
Om att det finns andra sätt att fira.
Att omtanke inte behöver glittra för att lysa.
Att gemenskap inte kräver pengar, bara närvaro.

Det går att göra skillnad.
Genom att skänka, absolut – men också genom att se.
Att se den ensamstående mamman som alltid ger mer än hon har.
Att se ungdomen som undviker att följa med för att slippa skämmas.
Att se grannen som inte orkar tända ljusen längre.

Vi kan möta varandra med värdighet i stället för välgörenhetsblickar.
Vi kan dela värme utan att döma.
Vi kan skapa jul genom handlingar – inte genom varor.

För i slutändan är julen inte det som ligger under granen.
Det är det som händer mellan oss – i blickarna, i närvaron, i tyst förståelse mellan två människor som vet hur det känns att kämpa.

Och kanske, mitt i allt mörker, kan just den insikten bli vårt ljus.

Zelda Boudine, 

Ledare för  B K R O Cosmea

COSMEA

28 okt. 2025

Om varför vi valde namnet COSMEA

När varje blomma, ljus och stjärna får betyda något större

Namn bär kraft. När vi grundade vår Barn- och Kvinnorättsorganisation ville vi hitta ett namn som faktiskt rymmer det vi står för – och det vi kämpar för. Därför föll valet på COSMEA, ett namn som både är poetiskt och djupt meningsfullt.

Cosmea – Blomman som symbol för styrka och ömhet

Cosmea är inte bara ett vackert namn; det är också namnet på en blomma som växer stark trots motvind, som breder ut sina färgglada kronblad mot solen och aldrig slutar blomma. Den påminner oss om alla kvinnor, barn och unga som kämpar trots svårigheter – om den styrkan det krävs för att slå rot, växa och blomstra. Cosmeablomman är samtidigt ömsint, mild och nästan skir – precis som den trygghet och omsorg vi vill ge till de mest utsatta.

Ljus i mörkret

Ordet Cosmea har även en vacker resonans av "cosmos" och "ljus". Vi tänker oss att varje människa är som ett ljus, en stjärna, i det stora mörka universum. När någon försöker släcka ljuset hos en annan är det vårt uppdrag att tända det igen, att visa att varje röst räknas och att varje individ förtjänar att få lysa upp sitt eget liv och omgivning. Likt stjärnor på natthimlen står vi tillsammans, starkare och synligare, för och med varandra.

Kosmos och sammanhang

I kosmos finns ingen ensam stjärna – alla hänger ihop i ett större sammanhang. Så ser vi på vårt arbete: vi är inte bara en organisation, vi är ett nätverk av röster, berättelser och drömmar som förenas för en bättre framtid. Vi vill skapa en plats där alla barn, kvinnor och unga – oavsett bakgrund – blir sedda, hörda och bekräftade.

Vi fortsätter kämpa – tillsammans

COSMEA är och kommer alltid vara de utsattas röst. Vi ger aldrig upp. Kampen för rättvisa, trygghet och respekt fortsätter, och hos oss blir ingen osynlig. Här får du blomstra, här får ditt ljus brinna, här har din plats i vårt gemensamma kosmos.

Vi är Cosmea – och vi ser dig.

COSMEAs  tre sektioner som tillsammans bär våra uppdrag framåt:

🌸 B K R O COSMEA

– vår huvudsektion och organisationens hjärta, där vi samlar kunskap, stöd och initiativ för att skapa verklig förändring.

💜 COSMEA Kvinna

– en trygg plats för kvinnor som behöver stöd, skydd och styrka att hitta sin väg vidare.

💛 COSMEA Barn och Ungdom

– en röst för unga, där varje barn och ungdom får känna sig sedd, hörd och hoppfull inför framtiden.

Tillsammans är vi Rösten för kvinnor, barn och ungdomar i utsatthet – med värme, styrka och hopp.

Barn i skuggan av fattigdomen – röster ur det tysta Sverige

28 okt. 2025

Sverige är ett land som ofta beskrivs som tryggt, jämlikt och välmående. Men under ytan finns en annan berättelse – en berättelse som sällan hörs högt. Den handlar om barn som växer upp i fattigdom. Barn som varje dag kämpar med något de inte borde behöva förstå sig på: brist.

“Mamma säger att vi kanske kan köpa den nästa månad”

Sjuåriga Amina sitter på sin säng och tittar ut genom fönstret. Snön ligger som ett mjukt täcke över gården, och hon ser sina kompisar skratta medan de åker pulka. Hon vill så gärna vara med.
Men overallen hon har är för liten. Dragkedjan går inte upp längre, och stövlarna läcker in. Mamma säger att de kanske kan köpa en ny “nästa månad”, men Amina vet vad det betyder. Nästa månad blir det ofta samma sak. Hon låtsas som att hon inte gillar snö längre. Det är lättare så.

“Jag är inte hungrig, mamma”

Leo är tio år och bor med sin mamma i en liten lägenhet. Det är torsdag, och lönen kommer först på måndag. Mjölken i kylen är nästan slut, och brödet är torrt.
Mamma försöker skämta, säger att de “äter som kungar på måndag”, men Leo ser oron i hennes ögon.

Han säger att han inte är hungrig, fast magen kurrar. Han vill inte att mamma ska känna sig ännu mer ledsen.
På skolan låtsas han att han glömt matsäck när det är utflykt. Han vet att fröken ordnar något, men det känns ändå jobbigt att vara den som alltid “glömmer”.

“Jag sa att jag inte ville följa med – men jag ville”

Ella är 14 år. På Instagram ser hon sina klasskompisar lägga upp bilder från bio, caféer och konserter. Hon trycker på hjärtat, skriver en emoji, men i magen svider det.

När de frågade om hon ville följa med sa hon nej.
Hon sa att hon inte orkade.
Men sanningen var att hon inte hade råd.

Hon har en gammal mobil och ett par slitna skor. Hon försöker att inte bry sig, men ibland känns det som att världen delar upp sig i de som har – och de som står utanför.

När barndomen blir en balansgång

Barnfattigdom i Sverige handlar inte bara om pengar.
Det handlar om livschanser. Om tillhörighet.
Om barn som tystnar för att slippa förklara.

För många familjer är varje månad en kamp. Räkningarna kommer alltid först. Nya skor får vänta. Utflykter ställs in. Och barnen lär sig tidigt att inte önska för mycket.

De blir duktiga på att förstå, på att vara tacksamma, på att dölja sin oro. Men inget barn ska behöva växa upp med den sortens ansvar.

Vi kan göra skillnad – tillsammans

Barnen som lever i fattigdom behöver inte vår medömkan. De behöver vår handling.
Fattigdom är inte något oundvikligt – det är ett samhällsproblem som kan förändras.

• Vi kan
• Stödja organisationer som arbetar för barns rättigheter.
• Se barnen i vår närhet – fråga, bjud in, inkludera.
• Sprida kunskap, bryta tystnaden.
• Påverka politiskt för starkare skyddsnät och avgiftsfria aktiviteter för barn.

Det handlar inte bara om pengar – det handlar om värdighet, hopp och framtidstro.

Amina, Leo och Ella finns där ute, mitt ibland oss.
De är våra barns klasskamrater, grannar, lagkamrater.
Och de förtjänar att växa upp i ett samhälle där ingen behöver skämmas för att man har lite mindre.

För varje barn som får känna sig trygg och inkluderad växer inte bara en människa – utan ett helt samhälle.

COSMEA Barn och Ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

Barn i skuggan av fattigdomen – när vardagen blir en kamp i det tysta

28 okt. 2025

I Sverige pratar vi ofta om att alla barn ska ha lika möjligheter. Att alla ska få drömma, växa och känna sig trygga. Men bakom välfärdens fasad finns en annan verklighet – en verklighet där barn växer upp med magont över räkningar, där kylskåpet ibland är tomt och där drömmen om ett nytt par skor känns långt borta.

Barnfattigdom i Sverige handlar inte bara om pengar. Det handlar om livschanser, självkänsla och delaktighet. Det handlar om barn som inte bjuder hem kompisar för att de skäms över sin lägenhet, barn som säger att de inte vill följa med på skolutflykten “för att de inte känner för det” – när det egentligen handlar om att familjen inte har råd.

Fattigdom märks i det lilla: i kläder som inte längre passar, i smörgåsar utan pålägg, i oro över att mamma eller pappa ska förlora jobbet. Men den märks också i det stora – i hur barnen ser på sig själva. För när man gång på gång tvingas avstå, börjar man tro att man är mindre värd. Att man inte hör till.

Det finns tusentals barn i Sverige som lever i familjer där varje månad är en balansgång. Där julen skapar stress istället för glädje. Där fritidsaktiviteter blir en lyx, och där sommarlovet känns längre än för andra – inte för att det är ledigt, utan för att det inte finns något att göra.

Och ändå – mitt i allt detta – finns det så mycket styrka. Barn som lär sig tidigt att ta ansvar, som visar omtanke om sina syskon, som drömmer trots allt. Föräldrar som gör sitt yttersta för att skydda sina barn från oron. Lärare, grannar och volontärer som sträcker ut en hand.

Men det räcker inte att beundra deras styrka. Vi måste också våga se orättvisan. Fattigdom bland barn är inget naturfenomen – det är ett samhällsproblem. Och samhällsproblem kan vi förändra.

Vi behöver politiska beslut som stärker familjer med låg inkomst, fler avgiftsfria fritidsaktiviteter, billigare kollektivtrafik och fler sociala stödinsatser. Men vi behöver också medmänsklighet – att vi ser barnen runt omkring oss. Att vi vågar fråga hur någon mår, att vi bjuder in, delar med oss, visar att de inte är ensamma.

För inget barn ska behöva bära vuxenvärldens bekymmer på sina små axlar.
Och inget barn ska behöva skämmas för något de inte kan påverka.

Att lyfta barn ur fattigdom handlar om mer än pengar – det handlar om värdighet, hopp och framtidstro. Och det börjar med att vi bryr oss, ser och agerar.

COSMEA Barn och Ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna