Blogg

Konsekvenserna av barnfattigdom

28 okt. 2025

Barnfattigdom är något som påverkar långt mer än bara den ekonomiska situationen hos en familj – det genomsyrar hela barnets vardag och formar dess framtid. När ett barn växer upp med begränsade resurser, handlar det inte bara om att sakna materiella ting, utan också om en känsla av utanförskap och en oro som kan ligga som ett tungt moln över barndomens glädje. Det är lätt att tänka att barn är anpassningsbara eller att de inte märker så mycket, men sanningen är att barn är otroligt känsliga för sin omgivning och för de möjligheter som ges – eller tas ifrån dem.

För många barn innebär fattigdom att aldrig kunna följa med på skolutflykten, att ständigt behöva tacka nej till kalas, eller att inte våga ta hem kompisar för att man inte har något att bjuda på. Små saker för vissa, men för andra är det en stor sak – något som skaver och växer till en känsla av utanförskap. Det är svårt att se sina klasskamrater prata om semesterresor, nya kläder eller egna rum, när man själv bara kan drömma om sådant.

Barnfattigdom kan också påverka hälsan, både psykiskt och fysiskt. Stressen över ekonomin kan ta sig uttryck i oro och nedstämdhet hos även de yngsta. Undernäring, sämre boendemiljö och brist på fritidsaktiviteter är ofta konsekvenser som följer i fattigdomens spår. Men kanske är det allra värsta att barnen riskerar att få ett lägre självförtroende, att de tidigt lär sig att inte ta plats, att inte våga drömma stort.

Trots det finns det en styrka hos barn som är svår att överskatta. Många barn lär sig empati och förståelse, de blir kreativa problemlösare och bygger upp en inre styrka som kan bära dem genom livet. Men ingen ska behöva växa upp med den oro och de begränsningar som fattigdom innebär. Vi som samhälle har ett ansvar att se och bry oss om de barn som lever med mindre – att skapa möjligheter, ge dem hopp och visa att de är lika mycket värda som alla andra.

Barnfattigdom är inte bara statistik och siffror – det är barns liv, drömmar och möjligheter som står på spel. Vad vi gör idag kan förändra framtiden för en hel generation. Och i slutändan handlar det om att ge alla barn chansen att växa, leka och tro på sig själva – för varje barns hjärta är lika mycket värt.

COSMEA Barn och ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

Barnfattigdom i Sverige

28 okt. 2025

Konsekvenser av utsatthet för de yngsta i samhället

Barnfattigdom i Sverige är ett ämne som ofta göms bakom välfärdssamhällets fasad, men för de barn som drabbas är konsekvenserna högst verkliga. Trots att Sverige ses som ett av världens rikaste och mest jämlika länder, lever tusentals barn i hushåll där pengar knappt räcker till det allra nödvändigaste. Det handlar inte bara om brist på materiella tillgångar – det handlar om möjligheter, trygghet och framtidstro.

Vad innebär barnfattigdom?

Barnfattigdom betyder att barn lever i familjer där inkomsten är så låg att den inte räcker till det som de flesta tar för givet: kläder, näringsrik mat, en trygg bostad, fritidsaktiviteter och möjligheten att delta i skolutflykter. För många innebär det en ständig oro över vardagens små och stora kostnader. Att inte ha råd att bjuda hem vänner, att alltid behöva tacka nej till kalas eller att sitta bredvid medan andra åker på semester – sådant sätter spår i barnets självkänsla.

Konsekvenser av utsatthet

• Känsla av utanförskap: Barn som lever i fattigdom riskerar att hamna utanför gemenskapen. De kan känna sig annorlunda, skämmas över sin situation och dra sig undan från kamrater för att slippa förklara varför de inte kan vara med på samma villkor.
• Begränsade framtidsdrömmar: När familjens ekonomi är ansträngd tvingas barn ofta växa upp för snabbt. Drömmar om gymnasieval, högre studier eller fritidsintressen får stå tillbaka för att det helt enkelt inte finns råd.
• Psykisk ohälsa: Att ständigt oroa sig för pengar kan leda till stress, ångest och depression. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper större risk att utveckla psykisk ohälsa både under barndomen och senare i livet.
• Sämre hälsa och utveckling: Fattigdom ökar risken för bristande näringsintag, sämre levnadsstandard och i vissa fall undermåliga boendeförhållanden. Det kan påverka både den fysiska och kognitiva utvecklingen negativt.

Vägen framåt

Ingen unge i Sverige borde behöva oroa sig över om det finns mat hemma eller om familjen har råd att betala hyran. För att bryta barnfattigdomen krävs samarbete mellan myndigheter, skolor och civilsamhälle. Det handlar om att ge alla barn samma chans – en rättvis start på livet, där bakgrund inte avgör framtiden.

Att se och lyssna på de barn som lever i utsatthet är avgörande. Det är först när vi vågar prata öppet om problemet som vi kan börja skapa verklig förändring. Som vi säger i Sverige: Det är bättre att förekomma än att förekommas – och när det gäller barnfattigdom finns ingen tid att förlora.

COSMEA Barn och ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

Utsattheten hos kvinnor och barn – en analys

28 okt. 2025

Utsattheten hos kvinnor och barn är ett av de mest grundläggande och samtidigt mest komplexa samhällsproblemen i världen. Den sträcker sig över kulturella, ekonomiska och juridiska gränser och belyser hur makt, kön och beroendeställning samverkar för att skapa och upprätthålla ojämlikhet.

Strukturella orsaker

Kvinnor och barn befinner sig ofta i sociala positioner där de saknar full kontroll över sina livsvillkor. I patriarkala strukturer har kvinnor historiskt sett tilldelats en underordnad roll, där deras värde definierats i relation till män – som döttrar, hustrur eller mödrar. Detta beroende skapar en sårbarhet som kan utnyttjas ekonomiskt, fysiskt och emotionellt.

För barn handlar utsattheten om maktlöshet i sin mest grundläggande form. Barn är beroende av vuxna för skydd, försörjning och omsorg, vilket gör dem särskilt sårbara för försummelse, övergrepp och exploatering. När samhällets skyddsnät brister, är det ofta dessa grupper som drabbas först och hårdast.

Ekonomiska och sociala faktorer

Ekonomisk ojämlikhet fördjupar ofta utsattheten. Kvinnor har i många samhällen lägre löner, osäkrare anställningar och större ansvar för obetalt omsorgsarbete. Detta begränsar deras möjligheter att lämna destruktiva relationer eller att skapa trygghet för sina barn.
För barn kan fattigdom innebära brist på utbildning, vård och trygg boendemiljö – faktorer som i sin tur ökar risken för framtida utsatthet. Den sociala arvseffekten blir påtaglig: ett barns start i livet påverkar dess hela livsbana.

Psykologiska dimensioner

Utsatthet är inte bara en materiell eller fysisk fråga, utan även en psykologisk. Kvinnor som lever under hot eller kontroll utvecklar ofta strategier för att överleva – att tiga, anpassa sig, osynliggöra sin smärta. Barn i otrygga miljöer kan på liknande sätt internalisera skuld, rädsla och skam, vilket påverkar deras identitet och framtida relationer.
Trauman som uppstår i barndomen eller i nära relationer tenderar att lämna djupa spår, inte bara i individen utan också i samhällsstrukturen genom generationer.

Samhällets ansvar och möjligheter

Att motverka utsattheten hos kvinnor och barn kräver mer än skyddslagstiftning. Det kräver ett helhetsperspektiv där utbildning, jämställdhetspolitik, socialt stöd och rättssäkerhet samverkar. Samhället behöver också arbeta med att förändra normer – om makt, kön, våld och ansvar.

När kvinnors och barns röster ges plats, inte som offer utan som aktörer, kan en verklig förändring ske. Deras erfarenheter måste tas på allvar som kunskap om både lidande och motståndskraft.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och Ungdom

De tysta barnen mitt bland oss

28 okt. 2025

Det finns barn som aldrig skriker högst på skolgården.
Barn som inte stör, inte bråkar, inte märks. De sitter längst bak i klassrummet, med blicken riktad mot bänken, pennan stilla i handen. De skrattar på rätt ställen, men det når aldrig ögonen. Och när någon frågar hur de mår, svarar de alltid samma sak: ”Det är bra.”

Men det är inte bra.
Inte alls.

Bakom vissa stängda dörrar finns tystnader som är tyngre än skrik. Det finns barn som växer upp med magont av oro, som försöker läsa av vuxnas ansikten innan de ens hunnit lära sig multiplikationstabellen. Barn som vet exakt hur stegen låter när någon kommer hem full. Barn som lär sig ljuga om blåmärken, som lär sig dölja gråten, som lär sig att inte ta plats.

Vi kallar dem ibland för ”barn i riskzon”. Som om det vore en kategori i en rapport, inte verkliga människor med hjärtan som slår lite för fort varje gång dörren smäller igen.

Och ändå finns de överallt – i våra skolor, i våra trapphus, på våra fotbollsplaner. De sitter bredvid våra egna barn i matsalen. Men vi ser dem inte. Kanske för att vi inte vill. Kanske för att deras smärta är för svår att ta in.

Utsatthet hos barn handlar inte bara om misshandel eller fattigdom. Det kan vara känslomässig kyla, ensamhet, krav som krossar självkänslan. Ett barn som aldrig blir sedd för den hon är, utan bara för det hon presterar. Eller ett barn som lär sig att vuxnas kärlek alltid måste förtjänas.

Vi säger ofta att barn är vår framtid. Men hur ser framtiden ut för de barn som aldrig får känna sig trygga i nuet?

Det börjar med att vi ser. Att vi vågar fråga, vågar lyssna, vågar tro på det barnet säger – även när det skaver. För ett barns tystnad är aldrig ett tecken på att allt är okej. Den är ofta ett rop på hjälp som ingen ännu lärt sig höra.

Så låt oss se de tysta barnen.
För ibland kan just din blick, din fråga, ditt mod – vara skillnaden mellan hopplöshet och hopp.

COSMEA Barn och ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

I en tid som blivit kallare

28 okt. 2025

28 okt. 2025

Vi lever i en tid som känns alltmer osäker. En tid där tryggheten, som en gång var självklar, sakta glider oss ur händerna. Det är som om världen blivit lite hårdare, lite kallare. Ord används som vapen, tilliten mellan människor urholkas, och de som redan har det svårt hamnar ännu längre bort i mörkret.

För de mest utsatta – kvinnor, barn, äldre, de som kämpar i tystnad – har den här kylan ett särskilt pris. När samhället hårdnar är det de svagaste som först känner kylan mot huden. Kvinnor som lever i våld, barn som växer upp i otrygga hem, människor som inte längre vågar be om hjälp – de försvinner bakom rubrikerna, bakom politiska löften, bakom allt brus.

Vi talar ofta om styrka, om att "stå på sig", men glömmer att inte alla har samma möjlighet att stå. När världen kräver att man ska vara hård för att överleva, blir de mjuka egenskaperna – empati, omtanke, medmänsklighet – plötsligt svagheter. Men det är just de egenskaperna som håller oss mänskliga.

Jag tror att den verkliga styrkan i ett samhälle inte mäts i ekonomisk tillväxt eller teknisk utveckling, utan i hur vi tar hand om de som inte kan försvara sig själva. Ett starkt samhälle skyddar sina sårbara, inte genom ord, utan genom handlingar. Genom att se, lyssna, bry sig.

För om vi förlorar förmågan att känna med andra, om vi slutar reagera när någon far illa – då har vi inte bara förlorat vår trygghet. Då har vi förlorat något mycket större: vår mänsklighet.

Zelda Boudine, 

Ledare för B K R O COSMEA

När orden blir osynliga slag

28 okt. 2025

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken som syns, inga sår som kan plåstras om. Men den river sönder på insidan. Den börjar ofta tyst – ett ord, en blick, en antydan. "Du överreagerar." "Du minns fel." "Ingen annan skulle stå ut med dig." Till en början kanske man inte ens förstår vad som händer. Man tror att det är ens eget fel, att man borde anstränga sig mer, vara lite snällare, tystare, bättre.

Sakta men säkert försvinner man. Självkänslan, som en gång var självklar, löses upp tills det inte finns något kvar att hålla fast vid. Man börjar tvivla på allt – sina känslor, sina tankar, sitt eget minne. Det är som att leva i ett rum utan speglar, där ens egen bild av sig själv bleknar bort. Och varje gång man försöker stå upp för sig själv blir man nedtryckt igen, med ord som hugger hårdare än någon hand någonsin kunnat.

Det mest förödande är inte skriket, utan tystnaden. Den iskalla tystnaden efter ett gräl, de långa timmarna där skulden växer inom en. Den som blir psykiskt misshandlad lär sig att gå på tå, att läsa av minsta tonfall, att undvika allt som kan väcka ilska. Man blir fånge i sitt eget hem, i sitt eget huvud.

Effekten av den psykiska misshandeln är som en skugga som följer även när man äntligen går därifrån. Den sitter kvar i varje tvivel, varje hjärtslag som rusar när någon höjer rösten. Den lär kroppen att förvänta sig smärta, även när den inte längre finns. Men det finns också något annat där – en tyst styrka.

För när man en dag inser att det inte var ens fel, att kärlek aldrig ska göra ont, då börjar något nytt växa. Det går långsamt, men det växer. Ett litet frö av självkänsla, en röst som viskar: “Jag förtjänar bättre.” Det är början på läkning – inte från det som hände, utan mot att återta sig själv. Och det är den största friheten av alla.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och Ungdom

När man blir osynlig

28 okt. 2025

När man blir osynlig

Det finns en särskild sorts ensamhet som inte går att förklara för den som inte känt den. Det är den som kommer när människor ser rakt igenom en, som om man inte ens finns. Mobbning handlar inte bara om ord eller handlingar — det handlar om att långsamt förlora sig själv, när man dag efter dag får höra, eller känna, att man inte duger.

Jag minns hur jag brukade vara glad, hur jag vågade prata och skratta högt. Men efter ett tag började jag vara tystare. Jag försökte smälta in, inte synas, inte väcka uppmärksamhet. För varje gång någon skrattade åt mig, varje gång ingen satte sig bredvid mig, kändes det som om jag försvann lite mer. Jag blev den där personen som alltid gick ensam i korridoren, som försökte se oberörd ut fast hjärtat gjorde ont.

Utsattheten kryper in under huden. Den gör att man börjar tro att man faktiskt är problemet. Man analyserar varje blick, varje ord, försöker hitta fel i sig själv. Till slut vet man inte längre vem man är — bara vem man inte får vara.

Det svåraste var inte de som mobbade. Det var de som såg, men inte sa något. De som tittade bort. Den tystnaden gjorde mest ont. För när ingen säger ifrån, känns det som om alla håller med.

Men det finns också något jag lärt mig. När någon ser en på riktigt – när någon vågar stanna upp och säga “jag ser dig” – då händer något. Det är som om ett ljus tänds i mörkret. Det betyder mer än ord kan beskriva.

Mobbning skapar utsatthet, ja. Men den behöver inte definiera vem man är. Jag har förstått att även om andra försöker ta ifrån en värdet, så kan man sakta, med hjälp av människor som bryr sig, hitta tillbaka till sig själv. Och det är där styrkan börjar – i att våga tro på att man är värd något, trots allt.

COSMEA Barn och ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

Mobbning - Ett sår som aldrig riktigt läker

28 okt. 2025

Mobbning är inte bara hårda ord på skolgården eller utfrysning i klassrummet. Det är inte bara ett slag i korridoren eller viskningar bakom ryggen. Mobbning är ett djupt svek – ett svek mot barnets rätt att känna sig trygg, mot människans rätt att känna sig värdefull.

För den som utsätts blir varje dag en kamp. En kamp mot rädslan för nästa hån, nästa blick, nästa gång någon skrattar när man går förbi. Och det är inte bara i stunden det gör ont. Mobbningen gräver sig in, den lämnar spår som kan följa med genom hela livet.

Konsekvenserna är brutala. Självkänslan krossas, tilliten till andra människor försvinner, och många drabbas av ångest, depression och ensamhet. Vissa barn slutar gå till skolan helt. Andra bär på smärtan i tystnad, och för en del blir trycket till slut så tungt att de inte orkar leva längre.

Och det här är inte överdrivet – det händer här, nu, varje dag. Barn och unga väljer bort sina drömmar, sin framtid och ibland till och med sina liv, på grund av mobbning.

Vi måste förstå att mobbning inte är ett barns problem – det är ett samhällsproblem. Varje gång vi blundar, varje gång vi inte vågar säga ifrån, tillåter vi mobbningen att växa.

Men vi kan också göra skillnad. Genom att lyssna. Genom att ta barns berättelser på allvar. Genom att våga agera – som klasskamrat, som lärare, som förälder, som medmänniska.

Mobbning dödar drömmar. Men omtanke, mod och gemenskap kan rädda liv.

B K R O COSMEA - COSMEA Barn och ungdom - COSMEA Kvinna

När ärren inte syns

28 okt. 2025

En krönika om mobbningens spår

Det finns barn som går till skolan med samma känsla som en fånge går in i en cell. Skolan, som borde vara platsen där man växer, skrattar och lär sig om världen, blir istället en arena för överlevnad. Inte för att matteprovet är svårt eller läxhögen är tung, utan för att varje rast blir ett slagfält.

Mobbning. Ett ord som nästan känns för litet för det det egentligen innebär. Det låter som något man kan borsta av sig, men för barnet som står där – ensam, utfryst, hånad – är det hela världen. Blickarna i korridoren. Fnisset bakom ryggen. Den iskalla känslan när ingen vill sitta bredvid i matsalen. Det är inte bara tillfälliga händelser; det blir en berättelse som barnet börjar skriva om sig själv: "Jag är inte värd lika mycket som de andra."

Det som gör mest ont är kanske inte slagen eller orden, utan tystnaden. De vuxna som ser men inte vågar ingripa. De klasskamrater som förstår men som hellre tittar bort. I barnets ögon blir det ett bevis: ingen tycker att jag är värd att försvara.

Och åren går. Barnet blir tonåring. Tonåringen blir vuxen. Men ekot av mobbningen hänger kvar, som en viskning i bakhuvudet. När kollegorna skrattar i fikarummet tänker man: Skrattar de åt mig? När en relation tar slut känns det som en bekräftelse på det man alltid anat: Jag duger inte. Självförtroendet må se intakt ut på ytan, men det inre är fullt av sprickor.

Många som blivit mobbade berättar att de aldrig riktigt lärde sig känna sig trygga, ens när de är omgivna av vänner som älskar dem. Den där känslan av utanförskap har satt sig i nervsystemet. Man blir vaksam, alltid beredd på att någon plötsligt ska dra undan stolen man sitter på – bildligt eller bokstavligt.

Det här är inte en krönika som slutar med ett enkelt recept. Mobbning förstör liv, och det finns inga snabba lösningar. Men det finns en sak vi kan göra: se barnen. På riktigt. Våga fråga, våga bryta in, våga stå kvar. Vi kan välja att vara den vuxne som inte tittar bort. För kanske är det just den blicken, den rösten, den utsträckta handen, som kan skriva om ett barns berättelse om sig själv – från "Jag är ingenting" till "Jag är någon."

COSMEA Barn och Ungdom - B K R O COSMEA- COSMEA Kvinna

När samhället misslyckas i skyddet av utsatta barn, unga och kvinnor

28 okt. 2025

Inledning

Samhället har ett grundläggande ansvar att skydda de mest utsatta medborgarna. Barn, unga och kvinnor som utsätts för våld eller övergrepp befinner sig i en särskilt sårbar situation och är ofta beroende av myndigheter för skydd och stöd. Trots lagar, skyddsnät och organisationer sker det återkommande fall där samhället brister i sitt ansvar. Dessa misslyckanden får ofta allvarliga konsekvenser för de drabbade, ibland med dödlig utgång.

Former av samhälleliga misslyckanden

1. Bristande anmälningar och tidig upptäckt

   • Personal inom skola, förskola och vård har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. Trots detta händer det att varningssignaler ignoreras eller inte tas på allvar.

   • Många barn och kvinnor som utsatts för våld har tidigare sökt hjälp utan att få den respons som behövdes.

2. Otillräckligt skydd

   • Socialtjänsten kan besluta om skyddat boende eller placering, men i vissa fall sker inte detta i tid.

   • Det finns fall där kvinnor har mördats av en tidigare partner trots att de anmält hot och fått kontaktförbud beviljat. Kontaktförbudet har då inte följts upp eller övervakats effektivt.

3. Samordningsproblem mellan myndigheter

   • Polis, socialtjänst, sjukvård och rättsväsende behöver ofta samarbeta. När informationsutbyte eller samverkan brister, riskerar viktiga varningssignaler att falla mellan stolarna.

   • Exempel är barn som återförts till våldsamma föräldrar på grund av bristande samordning mellan domstolar och socialtjänst.

4. Brist på resurser och kompetens

   • Socialtjänsten och kvinnojourer vittnar ofta om för höga arbetsbelastningar och för lite personal. Detta leder till att ärenden inte får den uppmärksamhet som krävs.

   • Brist på utbildning kring hedersrelaterat våld, psykiskt våld eller digitalt våld kan göra att utsatta inte får rätt stöd.

5. Rättssystemets utmaningar

   • Rättsprocesser kan bli långa och påfrestande för utsatta barn och kvinnor. Många orkar inte vittna eller dra sina fall vidare.

   • Det är också vanligt att beviskraven är svåra att uppfylla i fall av psykiskt eller sexuellt våld, vilket kan leda till att förövare går fria.

Konsekvenser av misslyckanden

När samhället inte lyckas ge tillräckligt skydd kan konsekvenserna bli förödande:

• Barn fortsätter att leva i miljöer präglade av våld och försummelse, vilket påverkar deras hela framtid.

• Unga som inte får rätt stöd kan hamna i destruktiva miljöer, utveckla psykisk ohälsa eller utsättas för utnyttjande.

• Kvinnor som inte skyddas riskerar att utsättas för upprepat våld, och i värsta fall dödligt våld.

• Förtroendet för myndigheter urholkas när människor ser att varningar inte tas på allvar.

Strukturella orsaker

Bakom dessa misslyckanden finns ofta djupare samhällsproblem:

• Ojämställdhet: Kvinnors underordning i relationer är en viktig bakgrundsfaktor till våld i nära relationer.

• Tabun och tystnadskultur: Barn vågar ofta inte berätta av rädsla för att inte bli trodda eller för att familjen ska splittras.

• Resursfördelning: Välfärdssystemet är ibland underfinansierat, vilket gör att socialtjänst och stödorganisationer inte kan ge tillräckligt stöd.

Vägar framåt – vad kan förbättras?

För att undvika framtida misslyckanden krävs flera åtgärder:

• Stärkt samverkan mellan polis, socialtjänst, vård och skola.

• Mer resurser till skyddat boende, kvinnojourer och barnahus.

• Bättre uppföljning av kontaktförbud och hotbildsbedömningar.

• Utbildning av yrkesverksamma inom vård, skola och rättsväsende kring våldets olika uttryck.

• Ett långsiktigt arbete med jämställdhet och barnrättsperspektiv i hela samhället.

Avslutning

När samhället misslyckas med att skydda barn, unga och kvinnor är det inte enbart en individuell tragedi, utan också ett systemfel. Varje fall av misshandel, övergrepp eller död som hade kunnat förhindras är ett tecken på att skyddsnätet brustit. Att bygga ett tryggare samhälle handlar därför inte bara om lagar och resurser, utan också om att våga se, lyssna och agera i tid.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och Ungdom

Barnmisshandel och andra övergrepp

28 okt. 2025

Vad är barnmisshandel?

Barnmisshandel innebär att ett barn utsätts för våld, kränkningar eller försummelse av en vuxen. Det kan ske i hemmet, i skolan eller på andra platser där barnet borde vara tryggt. Barnmisshandel kan ta många former, både synliga och osynliga, och får ofta långvariga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

Olika former av barnmisshandel och övergrepp

• Fysiskt våld: Slag, sparkar, knuffar, brännskador eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta eller skada.

• Psykiskt våld: Hot, hån, nedvärdering, isolering, att skrämma barnet eller att systematiskt bryta ner barnets självkänsla.

• Sexuella övergrepp: När en vuxen eller äldre ungdom tvingar eller lockar barnet till sexuella handlingar. Det kan handla om allt från blottning och att barnet tvingas titta på pornografi till sexuella beröringar eller våldtäkt.

• Vanvård/försummelse: När barnets grundläggande behov inte tillgodoses, till exempel brist på mat, kläder, hygien, trygghet eller tillsyn.

• Hedersrelaterat våld och förtryck: När barn utsätts för kontroll, hot, våld eller tvångsgifte för att upprätthålla familjens eller släktens "heder".

• Ekonomiskt utnyttjande: När barn tvingas arbeta, tigga eller utnyttjas för ekonomisk vinning, ibland kopplat till människohandel.

Konsekvenser för barn

Barn som utsätts för misshandel eller övergrepp riskerar allvarliga skador både fysiskt och psykiskt. De kan utveckla:

• Ångest, depression eller PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

• Svårigheter i skolan, koncentrationsproblem och försämrade resultat.

• Störningar i anknytning och tillit, vilket kan påverka relationer i vuxen ålder.

• Risk för självskadebeteende eller missbruk.
  Fysiskt våld kan också leda till bestående kroppsskador och i värsta fall dödsfall.

Omfattning

Enligt UNICEF och WHO är barnmisshandel ett globalt problem. Miljontals barn utsätts varje år, ofta i det tysta. I Sverige anmäls årligen tusentals fall av barnmisshandel, men mörkertalet är stort eftersom många barn inte vågar eller kan berätta om vad de utsätts för.

Lagar och barns rättigheter

I Sverige är all form av barnaga förbjuden sedan 1979 – Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla barn har rätt till skydd mot våld, övergrepp och utnyttjande.
Socialtjänsten är skyldig att agera när det finns misstanke om att ett barn far illa, och skolpersonal, vårdpersonal och andra som arbetar med barn har anmälningsplikt.

Samhällets stöd och förebyggande arbete

• Socialtjänsten: Kan erbjuda skydd, stödinsatser och placering i familjehem eller HVB-hem.

• Barnahus: En samverkansmodell där polis, socialtjänst, åklagare och vårdpersonal samarbetar för att hjälpa barn som misstänks ha utsatts för brott.

• Stödorganisationer: BRIS (Barnens Rätt i Samhället), Rädda Barnen och andra ideella organisationer erbjuder stödlinjer och hjälp till barn.

• Förebyggande arbete: Handlar om att öka kunskap i samhället, stärka föräldraskap, tidigt upptäcka riskfaktorer och minska tabun kring att prata om våld och övergrepp.

Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation

28 okt. 2025

När livet är tufft redan från start

- Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation

- En krönika om vardagens utmaningar och styrka under svåra omständigheter

Att vara barn eller ungdom borde handla om lek, skratt och drömmar om framtiden. Men för många i Sverige är verkligheten en helt annan. Det kan vara ont om pengar, bråk hemma, oro för morgondagen eller att tvingas ta ansvar långt innan man egentligen borde. Att växa upp i en utsatt livssituation är som att stå på ett halt golv – man vågar nästan aldrig slappna av, rädd att förlora balansen.

Vardagen – mer än bara läxor och fritidsaktiviteter

För den som växer upp under svåra förhållanden är vardagen något helt annat än för kompisarna i klassen. Istället för att fundera på vilken sport man ska prova till hösten, handlar tankarna om hur man ska få pengarna att räcka till mat eller om mamma ska gråta ikväll igen. Många barn lär sig tidigt att läsa av stämningar hemma; de blir experter på att undvika konflikter och att ta hand om syskonen när de vuxna inte orkar.

Skolan – en fristad eller ytterligare en kamp?

Skolan kan vara både en tillflyktsort och en plats där utsattheten blir extra tydlig. För vissa är det här man får vara sig själv, kanske till och med äta sig mätt. Men det är också där man märker att man sticker ut, att kläderna inte är som alla andras eller att man inte kan följa med på klassresan. Det är lätt att känna sig både ensam och utanför, även bland hundratals andra elever.

Drömmar under press

Trots allt är det många som drömmer stort. Jag har träffat ungdomar som drömmer om att bli läkare, konstnärer eller fotbollsproffs – men som samtidigt vet att det är en lång väg dit, fylld av hinder som andra kanske aldrig ens behöver tänka på. Ordspråket "man måste smida medan järnet är varmt" får en helt ny innebörd när varje dag handlar om att försöka ta vara på de få möjligheter som dyker upp.

Styrkan som byggs i det tysta

Det finns en otrolig styrka hos barn och unga som växer upp i svåra omständigheter. Den sortens styrka som inte syns på utsidan, men som märks när livet kräver lite extra mod. De lär sig att ta ansvar, att hitta lösningar och att stå ut med saker som många vuxna hade haft svårt för. Och ibland, mitt i allt det jobbiga, finns vänskap, skratt och små stunder av lättnad – som en varm filt när det blåser kallt.

Vad kan vi göra?

För oss vuxna – som BKRO COSMEA, COSMEA Barn och Ungdom, COSMEA Kvinna, , BRIS, Rädda Barnen, lärare, grannar, vänner, politiker – handlar det om att se, lyssna och våga fråga. Att sträcka ut en hand, ge stöd och visa att man bryr sig, även om man själv inte kan lösa allt. För ett barn i utsatthet kan ett vänligt ord, ett erbjudande om läxhjälp eller bara känslan av att någon ser en göra all skillnad i världen.

Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation är att hela tiden navigera mellan hopp och oro, mellan att vilja vara som alla andra och att kämpa med saker ingen borde behöva kämpa med. Men det är också att utveckla en styrka och uthållighet som ingen kan ta ifrån en. Och någonstans där, mitt i det svåra, finns alltid en möjlighet till förändring – om vi hjälps åt.

B K R O COSMEA - COSMEA Barn och Ungdom - COSMEA Kvinna

En krönika om rättigheter, samhälle och lag

28 okt. 2025

Om kvinnor, barn och ungdomars kamp för trygghet och rättvisa

Ibland känns det som att samhället står och stampar, att vi tar två steg fram och ett tillbaka när det gäller att skydda våra mest utsatta. Det sägs att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men det betyder inte att alla, oavsett kön eller ålder, alltid får den skydd de har rätt till. Det blir tydligt när man ser på situationen för kvinnor, barn och ungdomar – de som ofta är de mest sårbara i vårt samhälle.

Vad säger lagen?

Lagen är tydlig, åtminstone på pappret. Brottsbalken, Socialtjänstlagen och Barnkonventionen (numera svensk lag) ger ett robust skydd för barn och unga – och förstärker skyddet för kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. En grundläggande princip är att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet. Myndigheter, domstolar och socialtjänst har ett tungt ansvar att agera när ett barn far illa. Samtidigt finns det särskilda regler om kvinnofrid, sexuella övergrepp, och våld i nära relationer som ska underlätta för kvinnor att få rättvisa, skydd och stöd.

Men mellan lagens bokstav och verklighetens praktik kan det finnas oceaner av skillnad. Det hjälper inte alltid att en rättighet finns om ingen ser när något händer, eller om den som är utsatt inte vågar eller kan berätta.

Att vara kvinna – mellan raderna i lagen

Kvinnor som utsätts för våld i hemmet har teoretiskt starkt skydd. Det finns kvinnofridsbrott, kontaktförbud och skyddade boenden. Men för att lagen ska ge skydd krävs det ofta att brottet anmäls, att någon orkar berätta, att bevis kan samlas in och att rättsväsendet faktiskt prioriterar ärendet. Där brister det fortfarande för många. Rättegångar kan dra ut på tiden, och förövare döms kanske inte alltid till fängelse. Känslan av att stå ensam mot systemet är dessvärre fortfarande en verklighet för många kvinnor.

Barn och ungdomar – skyddade men ändå utsatta

Barn har rätt att växa upp utan våld, övergrepp eller försummelse. Skolor och socialtjänsten är skyldiga att agera vid misstanke om att något är fel. Det finns anmälningsplikt för yrkesverksamma, och barn får numera höras i rättsliga processer på ett mer respektfullt sätt än förr. Men verkligheten är att många barn fortfarande lever i tystnad. Rädsla, lojalitet med föräldrar eller brist på kunskap om sina rättigheter gör att barn inte alltid får den hjälp de behöver. Ungdomar som hamnar snett riskerar dessutom att stigmatiseras istället för att få stöd.

Vad återstår att göra?

Lagen ger ramar – men det är vi som fyller dem med innehåll. Det krävs mod att lyssna, att våga fråga om någon verkar må dåligt, och att ta orosanmälningar på allvar. Förändring sker inte bara i lagboken, utan varje gång vi ser den utsatta och väljer att inte titta bort.

Kanske är det rent av som man säger: "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" – eller för att skydda någon som är svag. Det handlar om att ta sitt ansvar som medmänniska. För om lagen står för rättvisa, så är det vi som står för värmen, omtanken och civilkuraget.

Så nästa gång du ser någon som verkar behöva hjälp – glöm inte att lagen är på deras sida. Och du kan göra skillnad. Det är så vi tillsammans bygger det samhälle vi vill ha, där utsatthet inte blir en livsdom, utan en situation vi tillsammans kan förändra.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och ungdom

B K R O Kraft Force byter namn till B K R O COSMEA

28 okt. 2025

B K R O Kraft Force blir B K R O NOVA

Samma engagemang – nytt namn

Vi är glada att meddela att B K R O Kraft Force nu byter namn och omvandlas till B K R O COSMEA. Trots namnbytet fortsätter vi med samma starka koncept och värdegrund som tidigare. Vår verksamhet kommer att bedrivas på precis samma sätt, med en dedikerad Kvinnosektion samt en barn- och ungdomssektion.

Vårt uppdrag kvarstår och vår högsta prioritet är, och har alltid varit, att stå på de mest utsattas sida. Vi arbetar för att tillvarata deras rättigheter och förbättra deras livsvillkor. Vår strävan är att visa att det alltid finns hopp och en ljusare morgondag, även när livet känns tungt.

Vi är de utsattas röst

Vi vill fortsätta vara de utsattas röst – ljuset i mörkret. Vårt mål är att skapa trygghet, hopp och framtidstro för alla som behöver oss. Tillsammans kan vi göra skillnad och skapa en bättre vardag för dem som behöver det mest.

Gemensam resa framåt

Vi tror på kraften i gemenskap och att resan blir både lättare och starkare när vi tar den tillsammans. Med vår hjälp och våra insatser vill vi fortsätta göra skillnad och finnas där för dem som behöver oss.

Alla är välkomna

Vi välkomnar också varmt nya medlemmar och volontärer. Det spelar ingen roll vilken livssituation du befinner dig i – du behöver inte själv vara i en utsatt position för att söka dig till oss. Hos oss finns plats för alla, och tillsammans bidrar vi till att skapa ett inkluderande och stödjande nätverk.

Tusen tack för ert förtroende och att ni följer med oss vidare på denna resa – nu som B K R O COSMEA.

B K R O COSMEA