
Julen i Sverige är för många en tid av värme, traditioner och generositet. Men under de senaste åren har en annan berättelse vuxit fram – en berättelse om familjer som tvingas räkna varje krona, barn som märker mer än vuxna tror, och människor som kämpar för att upprätthålla värdigheten när högtiden kräver mer än plånboken klarar.
Det talas ofta om att Sverige är ett rikt land, men statistiken visar att den ekonomiska utsattheten har ökat, särskilt bland ensamstående föräldrar, nyinvandrade familjer, unga vuxna och personer med funktionsnedsättning. Bakom siffrorna finns konkreta livssituationer:
Hyreshöjningar samtidigt som inkomsterna står still.
Dyrare mat, el och transporter.
Bidrag och trygghetssystem som inte räknats upp i samma takt som priserna.
Otrygga arbetsvillkor och deltidsarbete som inte räcker till en stabil ekonomi.
Julen förstärker detta. Kostnaderna för mat, presenter, resor och umgänge skapar ett tryck som gör att många familjer känner sig utanför redan innan december kommer.
Fattigdom handlar sällan bara om ekonomi. Det handlar om social smärta, skam och en känsla av att inte räcka till.
Föräldrar berättar ofta att julen är den tid på året då det är svårast att hålla masken. De vill ge sina barn samma möjligheter som ”alla andra”, men tystnaden runt middagsbordet, stressen inför skolans julavslutning eller önskelistor som inte går ihop skapar en psykisk börda som inte syns.
I psykologin talar man om ”social jämförelse”. Barn och vuxna jämför sig med andra, ofta omedvetet. När skillnaderna blir tydliga – dyrare presenter, nya mobiler, resor, märkeskläder, julfirande som syns i sociala medier – förstärks känslan av att stå utanför.
Många beskriver att december innebär en konstant stress: att jonglera skulder, att välja mellan elräkning och julklappar, att låtsas inför barnen. Denna påfrestning kan leda till ångest, sömnproblem och nedstämdhet.
Barn som lever i ekonomisk utsatthet fattar ofta tidigt att något är fel, även om vuxna försöker skydda dem. Men deras sätt att förstå situationen skiljer sig från vuxnas.
De kan se att klasskompisar får presenter de själva aldrig kan drömma om.
De följer med på skolutflykter där ”ta med egen matsäck” blir ett hinder.
De hör föräldrars viskande samtal om pengar.
De känner energin i hemmet förändras när julen närmar sig.
Barn kan bära en stark känsla av ansvar. De går kanske runt och tänker:
“Jag ska inte önska mig något dyrt.”
“Jag ska inte säga att jag vill ha samma sak som de andra.”
Fattigdom gör barnen äldre än de borde behöva vara.
Barn utvecklar sin självbild genom hur de tror att omvärlden uppfattar dem. När barns skillnader blir synliga – inga nya kläder, inga julklappar, inget kalasdeltagande – riskerar de att dra slutsatsen:
“Det är något fel på mig.”
Det är detta som gör ekonomisk utsatthet till ett allvarligt samhällsproblem – det formar barns framtidstro.
Ekonomisk utsatthet växer inte av en slump. Flera parallella politiska förändringar har gjort människor mer sårbara:
Barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning, försörjningsstöd och A-kassa har inte följt prisökningarna. Det gör att låginkomsttagare halkar efter år för år.
Många jobb är i dag:
deltidsbaserade
visstidsanställningar
osäkra med låg lön
plattformsarbete utan trygghet
Det gör att människor fastnar i ekonomisk stress även när de arbetar.
Brist på billiga hyresrätter, höga bostadspriser och marknadsanpassningar har gjort att:
hyrorna stiger snabbare än inkomsterna
unga och ensamstående har svårt att få bostad
många tvingas lägga över hälften av inkomsten på boende
När kommuner skär ned på fritids, psykologstöd, bibliotek, kulturskola eller föreningsstöd påverkas barn i utsatta områden mest.
Höga matpriser, drivmedelskostnader och elpriser har slagit hårdast mot dem som redan levde på marginalen. Politiska insatser har delvis funnits, men ofta varit tillfälliga och otillräckliga.
Under flera mandatperioder har politiken prioriterat:
sänkta skatter för medel- och höginkomsttagare
hårdare krav för bidrag
minskade offentliga investeringar
Det har lett till ökade klassklyftor.
Fattigdomens kostnad är inte bara ekonomisk. Den påverkar framtida utbildning, hälsa, karriärmöjligheter och tilltron till samhället.
Forskning visar att följande insatser gör stor skillnad:
Höjda och indexerade barn- och bostadsbidrag.
Billiga hyresrätter och social bostadspolitik.
Starkare skydd mot osäkra arbetsvillkor.
Satsningar på skola, fritid och föreningsliv i utsatta områden.
Stöd till ensamstående föräldrar.
Det handlar om politiska val – och prioriteringar.
Trots allt finns en kraft i solidaritet. Många hjälporganisationer ser rekordmånga donationer från privatpersoner som vill hjälpa. Men långsiktiga lösningar kan aldrig vila på välgörenhet. De kräver politiska beslut, mod och insikten om att ett samhälle mäts bäst genom hur det behandlar de mest utsatta.
Julens verkliga värme uppstår inte i överflöd – utan i omtanke, rättvisa och gemenskap.
B K R O Cosmea