Sverige bryter mot Barnkonventionen i utvisningarna av barn och ungdomar

Sverige har länge velat se sig självt som en humanitär stormakt. Ett land där barns rättigheter står över politiska poänger. Ett land där vi säger att varje barn har ett okränkbart värde. Men de pågående barnutvisningarna visar något annat. De visar ett Sverige som har blivit stängt, hårt och räddhågset.

När barn förs ut ur skolor, när klasskamrater lämnas med tomma stolar och när trygghet byts mot ovisshet, då är det inte bara en administrativ åtgärd. Det är ett djupt ingrepp i ett barns liv. Ett barns hela värld kan rämna på ett ögonblick. Vänner, språk, vardag, framtidsdrömmar – allt rycks bort.

Sverige har förbundit sig till Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag. Där slås fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet. Inte i andra hand. Inte efter migrationspolitiska signalvärden. Alltid först. Ändå ser vi beslut där barns anknytning, psykiska hälsa och trygghet väger lätt mot en allt mer restriktiv politik.

När ett barn som levt större delen av sitt liv i Sverige utvisas till ett land det knappt minns – eller aldrig ens bott i – då är det svårt att tala om barnets bästa. När syskon slits upp ur sina sammanhang och tvingas in i osäkerhet och otrygghet, då är det svårt att tala om humanitet.

Detta är inte värdigt ett land som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter. Det är inte värdigt ett land som vill vara en röst för barn i världen. För vad är våra ord värda internationellt om vi inte lever upp till dem här hemma?

Vi måste våga säga det tydligt: Barnutvisningarna i Sverige i dag strider mot andan – och i många fall mot bokstaven – i Barnkonventionen. De riskerar att orsaka livslånga sår. De sänder signalen att vissa barns trygghet är förhandlingsbar.

Sverige behöver återfinna sitt hjärta. Ett samhälle mäts inte i hur hårt det kan vara, utan i hur det skyddar sina mest sårbara. Ett barn är aldrig ett ärende. Aldrig en siffra i en statistik. Ett barn är en människa med rätt till trygghet, stabilitet och framtidstro.

Att fortsätta på den inslagna vägen är att acceptera att vi blivit ett kallare land. Att bryta den är att åter välja medmänsklighet.

Frågan är inte om vi har råd att skydda barn.
Frågan är om vi har råd att låta bli.

B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom - Cosmea Kvinna

Andra inlägg

• När staten sviker barnen – hur länge ska vi acceptera det?
• När trygghet blir tillfällig – barnutvisningarnas pris i ett förändrat Sverige
• När barns röster drunknar i de vuxnas värld
• Barn som betalar priset
• Sverige 2026, ett mörkt år för barnsäkerhet
• Är detta ett Sverige vi vill ha, som utvisar barn?
• När utsatthet formar ett barn – och följer hela livet
• När utsatthet blir politik – och ojämlikhet normaliseras
• Till dig som är barn eller ung