
När man ser ut över dagens Sverige slås man av en paradox: aldrig har vi haft bättre materiella förutsättningar, ändå vittnar allt fler barn och unga om oro, stress och psykisk ohälsa. Hur kan det komma sig? Vad säger det om vårt samhälle? Det är frågor vi måste våga ställa oss, även om svaren ibland skaver.
I den digitala tidsåldern har våra barns värld blivit både större och mindre. På sociala medier jämförs prestationer, utseenden och livsstilar dygnet runt. Det är en ständig tävlan om att räcka till, att synas och att duga.
Många ungdomar beskriver en känsla av otillräcklighet, och det är inte svårt att förstå varför när kraven tycks komma från alla håll – skolan, kompisarna, föräldrarna och inte minst från en själv. Samtidigt brottas många familjer med att hinna med vardagens ekorrhjul, vilket gör att samtalen vid köksbordet ibland prioriteras bort.
Vi ser också hur skolans ökade fokus på resultat och betyg kan skapa en press som får långtgående konsekvenser. I jakten på framgång riskerar vi att tappa bort det viktigaste: att våra barn och unga får känna sig trygga, älskade och sedda för dem de är, inte bara för vad de presterar. Det är lätt att fastna i tanken om att lösningen ligger i fler resurser eller nya digitala verktyg, men ibland är det kanske så enkelt – och så svårt – som att vi behöver lyssna mer och döma mindre.
Det är hög tid att vi vågar prata öppet om hur våra barn och ungdomar egentligen mår. Vi måste våga ifrågasätta normer och strukturer som bidrar till stress och utanförskap. Om vi tar deras oro på allvar och faktiskt lyssnar, kan vi tillsammans skapa ett samhälle där unga vågar vara sig själva – och mår bra, på riktigt.
För i slutändan är det inte betygen, prylarna eller antalet följare som räknas, utan hur vi mår innerst inne. Och där har vi vuxna ett stort ansvar att visa vägen.
B K R O Cosmea - Cosmea Barn och Ungdom