Skyddslösa barn och ungdomar i ett hårdnande Sverige

Sättet ett samhälle behandlar sina mest utsatta barn och ungdomar ,säger mer om dess moraliska kompass än alla högtidstal om demokrati, rättigheter och mänsklig värdighet. Därför måste vi våga ställa en obekväm fråga: Vad händer med ett land när barns trygghet blir underordnad migrationspolitiska mål?

Under de senaste åren har svensk migrationspolitik blivit allt hårdare. Politiker har talat om volymer, signalpolitik, återvändande och minskad invandring. I denna politiska debatt har barnen ofta försvunnit ur fokus.

Istället för att betraktas som barn har de blivit ärenden.

Istället för individer har de blivit statistik.

Istället för att mötas av skydd möts de av osäkerhet.

För ett barn spelar det ingen roll vilka politiska förhandlingar som pågår i riksdagen. Ett barn förstår inte budgettabeller eller opinionsmätningar. Ett barn förstår bara om det får stanna hos sina vänner, fortsätta i sin skola och leva utan ständig rädsla för att framtiden ska ryckas bort.

Det är just denna rädsla som tusentals barn och ungdomar i Sverige har tvingats leva med.

När framtiden blir ett hot

Många av de barn och ungdomar som idag riskerar utvisning har levt stora delar av sina liv i Sverige.

De har gått i svenska skolor.

De talar svenska.

De spelar fotboll i svenska föreningar.

De har sina vänner här.

De har sina drömmar här.

För dem är Sverige inte ett tillfälligt uppehåll.

Det är deras hem.

Ändå har vi skapat ett system där dessa barn kan leva år efter år i ovisshet.

Den psykiska belastningen är enorm.

Lärare berättar om elever som tappar framtidstron.

Kuratorer möter ungdomar med ångest, sömnsvårigheter och depression.

Ideella organisationer möter familjer som lever i ständig rädsla för nästa beslut från myndigheterna.

Ingen vuxen skulle acceptera att leva under sådana förhållanden under flera år.

Ändå förväntar vi oss att barn ska göra det.

Barnkonventionen måste betyda något

Sedan 2020 är FN:s barnkonvention svensk lag.

Det innebär att barnets bästa ska vara en grundläggande utgångspunkt i beslut som rör barn.

Men en lag är bara så stark som viljan att följa den.

När barn som bott länge i Sverige riskerar att ryckas upp från sina liv måste vi fråga oss om barnets bästa verkligen väger tyngst.

Eller om andra politiska intressen har fått företräde.

Barnets bästa kan inte vara något som nämns i beslutsunderlag men sedan försvinner när den politiska debatten hårdnar.

Om barnkonventionen ska ha någon trovärdighet måste den få verkliga konsekvenser.

Valår och plötslig medmänsklighet

Inför valet har vi sett signaler om att regeringen vill framstå som mer lyhörd för kritiken kring barn och ungdomar som riskerar utvisning.

Retoriken har förändrats.

Tonläget har blivit mjukare.

Vissa öppningar har presenterats.

Men många människor som länge arbetat med dessa frågor ställer sig samma fråga:

Varför kommer denna omsvängning just nu?

När barnorganisationer, forskare, lärare, socialarbetare och civilsamhället i åratal larmat om konsekvenserna har responsen ofta varit begränsad.

Nu, när valrörelsen närmar sig, talas det plötsligt om humanitet.

Det är svårt att inte undra om det handlar om övertygelse eller om opinionsmätningar.

Barns rättigheter får aldrig bli ett valstrategiskt verktyg.

Barn ska inte behöva vänta på nästa valrörelse för att få skydd.

Ett samhälles moraliska test

Frågan om barn och ungdomar i migrationspolitiken handlar ytterst inte om juridik.

Den handlar om vilket samhälle vi vill vara.

Vill vi vara ett land som ser barn som individer med rättigheter?

Eller ett land som ser dem som administrativa problem?

Vill vi vara ett land där integration, skolgång och framtidstro spelar roll?

Eller ett land där år av etablering kan raderas genom ett myndighetsbeslut?

Historien visar gång på gång att samhällen bedöms utifrån hur de behandlar sina mest utsatta människor.

Barn som flytt från krig.

Barn som flytt från förföljelse.

Barn som byggt sina liv i ett nytt land.

Barn som bara vill få fortsätta vara barn.

Sverige måste välja väg

Det finns fortfarande tid att välja en annan väg.

En väg där barnets bästa inte bara är en formulering i lagen utan en verklig princip.

En väg där barn och ungdomar inte lever i åratal av ovisshet.

En väg där humanitet och rättssäkerhet går hand i hand.

En väg där vi förstår att barn inte är migrationspolitiska symboler utan människor.

För i slutändan handlar detta inte om politik.

Det handlar om barn som lägger sig på kvällen utan att veta om de får vakna upp till samma framtid som sina klasskamrater.

Och inget barn ska behöva bära en sådan börda.

Inte i Sverige.

Inte år 2026.

Inte någonsin.

/ Cosmea Barn och Ungdom - B K R O Cosmea

---

Andra inlägg

• När hjärtat vaknar lagom till valet
• När retoriken förändras inför valet – kan barn och ungdomar verkligen lita på det?
• Ett samhälle som utvisar barn förlorar en del av sin mänsklighet
• När regeringen sviker barnen och ungdomar – och kallar det politik
• Konturerna av en ny skyddslagstiftning: mot ett dualistiskt system
• Från princip till praktik: konturerna av ett alternativt system
• Glad Påsk
• Mot en rättighetsbaserad och tillitsbärande stödstruktur
• Nödvändigheten av ett paradigmskifte i arbetet med utsatta kvinnor, barn och unga